Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Folkförsäkring. Af John Ståhlberg - Från utlandets sociala kongresser. Af Fernando Linderberg - Den internationella socialist- och arbetarekongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må denna uppsats korta mening blifva:
Låt oss få en alla svenskar omfattande försäkring, ined skyldighet
för alla att bidraga därtill — men tillika med rätt för alla, att vid
behof erhålla understöd. John Ståhlberg.
från utlandets sociala kongresser.
af Fernando Linderberg (Forts.)
(ledare af »det S0CIALE sekretariat och bibliotek i kjöbenhavn.»)
Den internationella socialist- och arbetarekongressen
afhölls i Paris den 23—28 september.
Så snart man kommer till Frankrike, märker man att man är på vulkanisk
mark, i revolutionens moderland. Den socialistiska rörelsen har här kommit så
långt, att den har fått in en af sina främste män, Millerand, i själfva ministären.
Man skulle därför kunna tro, att de franska socialisterna skulle ha skäl att jubla.
Men det är tvärtom. En stor del af de franska socialisterna anser Millerands inträde
i ministären som en stor olycka, som måste betraktas som ett förräderi mot
socialismens sak.
Detta är ju riktigt om man drömmer om att en vacker dag kunna genom en
hastig omkastning öfvergå från kapitalismen till socialismen. Med en dylik
uppfattning är Millerands steg en bestämd brytning. Men för alla de socialister, som i
stället för att drömma om revolution, vänta sig framsteg af det praktiska arbetet på
den historiska evolutionens grund, är Millerands steg af så mycket större betydelse.
Det är därför en stor klyfta, en bestämd motsättning mellan de två
socialistgrupperna. Ledarne af den ena gruppen, »possibilisterna» eller de praktiska reformernas
män, är Millerand och Jaurés; för de revolutionäre är Guesde och Lafarge ledarne.
Kampen mellan de två grupperna satte sin prägel på den internationella kongressen.
Under förhandlingarna om den politiska taktiken framstälde den belgiske
representanten Anseele de mest beaktansvärda tankarne. »Liksom kyrkan hade
framhållit himmelrikets lycksalighet, liksom de borgerliga partierna hade predikat
frälsningen genom de politiska friheterna allenast, så ha vi alltför länge predikat tron
på revolutionens stora dag. Därigenom har alltför ofta framgått den uppfattningen,
att man under väntan på denna dag, kunde lägga händerna i skötet. Från och
med nu gäller det att tillämpa en annan taktik. Det är lätt att få ungdomliga,
entusiastiska hjärtan att flamma upp af intresse för den stora kampen, men det är
långt svårare att iå dem att dag ifrån dag uppfylla sina plikter som medlemmar i
en organisation. Men socialismen genomföres ej genom en hastig omvändning, den
kan endast bli resultatet af ett långvarigt och mödosamt arbete. Därför måste vi
organisera oss, sammansluta oss!»
I öfverensstämmelse med denna uppfattning antogs en resolution, hvilken
anvisar följande medel till arbetarnes frigörelse: »politisk verksamhet, allmän rösträtt,
arbetarnes organisation i fackliga, kooperativa, upplysningsföreningar, sjukkassor
o. s. v.» Genom att antaga denna resolution, har den internationella
arbetarekongressen högtidligen förklarat, att de organiserade arbetarne öfvergått från
revolutionens idéer till evolutionens.
I full öfverensstämmelse härmed beslöt kongressen upprätta en internationell
byrå i Bryssel, hvilken skall tjäna som en upplysningsbyrå i arbetarerörelsens tjänst.
Proklamerandet af den evolutionära taktiken och upprättandet af denna byrå
kunna betraktas som de viktigaste resultaten af den internationella arbetarekongressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
