Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Arbetarebostads- och egnahemsfrågan: Kommunala åtgärder i arbetarebostadsfrågan i England. Af Knut Tengdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödlighet. I de stadsdelar där man kunde räkna 1.2 personer pr rum
utgjorde dödligheten 16.1 pr mille, där man räknade 2.6 personer pr
rum 32 pr mille, och där man räknade 3 personer 38.3 pr mille.
Åren 1866, 1868, 1879, 1882 och 1885 utkommo nya lagar
angående rifning af enskilda hus och uppbyggande af nya sådana.
Ändtligen, år 1890, samlades den stora mångfalden af olika
bestämmelser till en »lag om de arbetande klassernas bostadsförhållanden».
Denna lag sönderfaller i två delar. Den första handlar om
fullständigt nedrifvande af hela osunda kvarter. Vederbörande
stadsläkare äger enligt denna lag, att om han anser ett helt kvarter böra
nedrifvas, därom inge rapport till de lokala myndigheterna, hvilka i sin
tur gå till inrikesministern, hvilken slutligen begär parlamentets
tillstånd att få verkställa rifningen. En särdeles viktig bestämmelse i denna
lag är vederbörande myndigheters åläggande att vid dylika rifningar
draga försorg om nya bostäder för de utdrifna. I brist på en sådan
bestämmelse hade förut resultatet af företagna regleringar endast blifvit
att de närmast liggande hyreskasärnema i stället blifvit öfverbefolkade.
Lagens andra del handlar om rifning af enstaka hus.
Vederbörande distriktsläkare åro enligt lagen skyldiga att hålla ögonen på
alla osunda hus, och där de anse anledning föreligga ingifva rapport
om sina iakttagelser till lokalmyndigheterna, hvilka äfvenledes äro
skyldiga att föranstalta periodisk inspektion. Om en lägenhet befmnes
alldeles olämplig, begäres hos fredsdomaren husets stängande eller
ock uppmanar man husägaren att försätta detsamma i hyggligt skick.
Efterkommes icke uppmaningen, äga myndigheterna draga husägaren
inför domstol. På samma sätt äger man att förfara mot i och för
sig dugliga hus, som äro så illa belägna, att de kränka grannames
rätt till luft och ljus.
Godtgörelsen till husägaren bestämmes af en af vederbörande
minister tillsatt skiljedomare. Den förre ägaren har företrädesrätt att
ånyo bebygga ifrågakommande tomt, men är då skyldig att underställa
byggnadsplanen myndigheternas godkännande. Om andra samma
husägares närbelägna egendomar i något som hälst hänseende vinna på,
att ett af hans hus rifves, så väges vid uppgörelsen denna husägarens
fördel emot olägenheten af rifningen och afräknas i godtgörelsesumman.
I Edinburgh äga myndigheterna rätt att bomma igen ett osundt hus
utan rätt för ägaren att öfverklaga denna åtgärd.
De kommunala myndigheterna ha vidare att utöfva tillsyn öfver
s. k. Common lodging houses, d. v. s. härbergen för den lägst stående
delen af arbetareklassen. Enligt uppgift torde i London finna» minst
34,000 arbetare, boende i sådana logishus, hvilka hus af lagen
karaktäriseras på det sättet, att i de samma »vistas för hvarandra främmande
personer i gemensamma sofrum». För sådana logishus äga
myndigheterna att utfärda stadgar och öfvervaka dessas efterlefvande. (Som
bekant har äfven här i Stockholm 1895 begärts inspektion öfver
enskilda logishus, hittills dock utan resultat.)
De lokala myndigheterna hafva rätt att bygga arbetarebostadshus,
men äro skyldiga att inom 10 år åter sälja dem. Undantag ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
