Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Kooperation: Lagstiftningen och konsumtionsföreningarne. Af Jakob Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom hvilka dels föreningarnas ställning såsom själfständiga bärare af rättigheter
och skyldigheter tryggas och bekräftas, dels ock medlemmarnes ansvarighet för
föreningens förbindelser till ort och omfång fullständigt regleras. Däremot äro de
i egentlig mening organisatoriska stadgandena ej beräknade på att i detalj ordna
föreningarnas verksamhet, utan afse allenast att bilda den ram, inom hvilken det
må öfverlåtas åt föreningarna att fritt utveckla sig efter olika art och uppgift.
Kom-mitléens tillvägagående i detta hänseende har ej uteslutande eller ens hufvudsakligen
förapledts af de betydande svårigheter, det vid ett första försök att lagbinda
före-ningsformen alltid skulle möta att uppställa regler för hvart och ett af de
mångfaldiga, sins emellan till syfte och verksamhetssätt olikartade slagen af föreningar.
Fastmera har kommittéen ansett det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke en
i detalj gående lagstiftning, långt ifrån att stödja denna associationsform, snarare
skulle komma att pålägga densamma band, som kunde verka hämmande på dess
utveckling».
I öfverensstämmelse härmed skulle enligt kommittéens förslag för
registrering af en förening erfordras endast att dess syfte vore
»ekonomisk verksamhet», att föreningen ägde minst sju medlemmar samt att
den antagit stadgar och utsett styrelse.
Vid lagförslagets behandling i högsta domstolen anfördes emellertid
beträffande lagens sålunda formulerade tillämpningsområde:
»Föreningar finnas, hvilkas verksamhet måste anses vara af ekonomisk art,
men för hvilka den föreslagna lagen uppenbarligen icke passar, t. ex.
hypoteksföre-ningar, försäkringsföreningar, sparbanker, sjukkassor. Flera af dessa hafva ock redan
gjorts till föremål för särskild lagstiftning. Begreppet ekonomisk förening kan
dessutom icke anses vara så bestämdt, att icke vid afgörande af fr&gan, huruvida
en förening ingåtts för ekonomisk verksamhet eller i annat syfte, mången gång
tvekan kan komma att uppstå. Om än dessa olägenheter icke i allo låta sig
undan-rödjas, skulle de dock väsentligen minskas, om — såsom man finner iakttaget i
vissa utländska lagar i ämnet — i själfva texten å ena sidan de viktigaste och
mest kända föreningar, såsom produktions-, konsumtions-, bostads- och
byggnads-föreningar, anföras såsom exempel på de föreningar, som i lagen afses, samt å
andra sidan så fullständigt som möjligt angifvas de föreningar, på hvilka, ehuru de
hafva ekonomiskt syfte eller intaga en med föreningar med sådant syfte jämförlig
ställning, lagen dock icke skulle utan ytterligare särskildt meddelade bestämmelser
äga tillämplighet».
På grund häraf upptogos i den kongl. propositionen i ämnet till
1895 ^rs riksdag »såsom exempel några af de viktigaste och
mest kända arter af föreningar, för hvilka lagen är afsedd», hvarjämte
i en ny paragraf angåfvos de slag af föreningar för ekonomisk
verksamhet, på hvilka lagen icke skulle äga tillämpning. I
öfverensstämmelse härmed erhöll 1 § af lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 följande lydelse:
»Förening för ekonomisk verksamhet med syfte att åt
medlem-mame anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter, eller
att afsätta alster af medlemmarnes verksamhet, eller
att bereda bostäder åt medlemmarne, eller
att på annat därmed jämförligt sätt främja medlemmarnes intressen,
må, där den bestod af minst fem medlemmar samt i enlighet
med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse, kunna, på sätt nedan
sägs, varda registrerad».
Detta sätt att genom anförande af exempel uppdraga gränsen för
lagens tillämpningsområde har emellertid icke visat sig tillfredsställande,
i det att anledning därigenom gifvits till motsatta tolkningar af lagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
