Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Folkbildning: Folkbildningsarbete inom armén. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten, ty det är skillnad på kropp och själ. Hvem kan för resten i
fredstid innöta, den mekaniska vana,, som skulle heta dödsförakt?
Äfven vid sidan af siit yrke bör soldaten få sin intelligens odlad,
och därför bör utbildningstiden ej vara alltför knappt tillmätt. Genom
att uteslutande sysselsättas med militära öfningar kan människan lätt
öfvervinnas af fackmannen. Kampen mellan dem förefinnes väl inom
alla yrken, men då krigarens lätt kan fresta sin utöfvare till att helt
ociviliseradt dyrka kriget såsom sådant och därmed den våldets och
Öfversitteriets princip, som är djupt farlig för samhällets lugn, så böra
de rent kulturella krafven äga en icke alltför lågröstad stämma inom
våra kaserner. Ju mera kultur inom dessas väggar, desto sundare
militarism och desto klippfastare samhällslugn, åtminstone ur en
väsentlig synpunkt.
Ett effektivt folkbildningsarbete inom armén kan endast ordnas
under förutsättning af en effektiv härordning med tillräcklig
utbildningstid och kunnigt befal. Sverige äger Europas svagaste försvarssystem
med 90 dagars utbildning för de värnpliktige, ett kuriöst
indelningsverk, som Karl XI fann lämpligt för sin tid, en värfvad stam utan
reserver- och rekryterad med de halfvuxna pojkar, som andra yrken
ratat, samt till sist en officerskår, som till största delen hufvudsakligen
arbetar inom icke militära yrkesgrenar eller halft nödgas lefva de
arbetslöses lif med hvad därtill hör af intellektuell och moralisk
för-soffning. En hand eller hjärna, som icke arbetar, och ett hjärta,
som icke eldas af något arbete, blifva lätt organ för människans
demoralisation.
Den tänkvärda artikelserie om »Kasernen — folkhögskolan», som
folkhögskoleföreståndaren Teodor Holmberg publicerat i Svenska
Dagbladet öppnar ett vidsträckt fält för folkbildningens vänner. Rent
militärt sedt måste själfva principen — obligatoriskt folkbildningsarbete
inom armén — sanktioneras af den militärpedagogiska erfarenheten,
att den bästa folkbildningen i genomsnitt ger den bästa
soldatbildningen. Hvarje något psykologiskt intresserad militär kan därför gent
emot hr Holmbergs idé blott intaga en position: det varma och
tacksamma gillandets.
Kan denna idé realiseras under den ett-åriga öfningstid, som
man utan att vara benådad med profetisk vishet kan påstå vara det
minimum, under hvilket vårt svenska beväringsmaterial i allmänhet ej
låter fältmässigt utforma sig? Medgifver denna tid af 365 dagar
planmässiga, obligatoriska kurser i allmänbildande ämnen utöfver den
gräns, som dragits i regeringens förslag? Eller måste man lita till
den slump, som heter regnväder och frivillighet?
Det är ett stort militärt kunskapsmått, som den värnpliktige i en
nutidsarmé har att inhämta, och vi veta att Europas samtliga länder,
med undantag af alpländerna Norge och Schweiz, gifva sina soldater i
två fall — Danmark och Nederländerna — ungefär lika lång och i
alla öfriga fall betydligt längre öfningstid än den, hvilken vårt,
rege-ringsförslag äskar af riksdagen. För svenska militärer torde därför
den farhågan ligga nära till hands, att den fackmässiga utbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
