Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Folkbildning: Folkbildningsarbete inom armén. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle komma att lida på ett inskjutande af obligatoriskt
folkbildningsarbete i undervisningsplanen. Officeren vill ha en fullt utbildad trupp
på slagfältet, emedan han bär ansvaret.
Det är möjligt, att man vid infanteriet samt träng- och
sjuk-vårdstruppema kan medhinna en mindre kurs i allmänbildande ämnen,
men svårare blir det vid artilleriet och kavalleriet.
Emellertid bör man på grund af frågans välsignelserika innebörd
pröfva sig fram. Hr Holmberg vill med all rätt vid sin idé se
fästa »öraens och icke kråkans vingar»; det är uttydt: militärerna böra
bjuda till, ty kan man ej allt hvad man vill, så kan man dock
åtskilligt däraf. Men om det ryktet besannas, att härordningsförslaget
skall vingklippas med några månaders utbildning, ja då hafva vi icke ens
kråkans vingar att röra oss med. Då ligger den vackra tanken som
en fåld öra i marken.
Folkbildningsarbetet inom armén bör, därest vi erhålla en effektiv
härordning, som möjliggör ett realiserande af hr Holmbergs idé,
uppdelas i obligatoriskt och frivilligt arbete, ty plikten att lära sig ett
visst kursmått bör kompletteras med intresset för något, som man ej är
»piskad» att kunna. Till de obligatoriska lektionstimmarna, utan
hvilka intet nationalverk kan utföras af armén för folkbildningens
höjande, böra sluta sig frivilligt åhörda föredrag eller
föreläsnings-kurser antingen i de obligatoriska ämnena men med syftning utöfver
det faststälda kunskapsmåttet eller ’också i nya, fängslande ämnen
(astronomi, geologi, filosofi o. s. v.)
För den obligatoriska undervisningen böra endast militära
lärarekrafter begagnas. Officeren bör själf med lefvande intresse omfatta
saken, annars kanske kan ser snedt på denna -»tillställning» och rifver
ned hvad en annan sökt bygga upp. Hur skall militarismen kultiveras ?
Genom att — bland annat — officerskårens intresse sammanlänkas
med detta folkbildningsarbete. Ingen annan än officeren — och öfrigt
militärbefäl — bör ansvara för soldatens intellektuella, moraliska och
fysiska uppfostran. Befälhafvaren måste ha klart för sig, att hans
ställning till sin trupp är uppfostrarens och att första villkoret för att
kunna uppfostra andra är att vilja uppfostra sig själf.
De frivilligt åhörda föredragen — som böra anordnas om kvällarna
eller söndagarna, då truppen har rast — kunna däremot hållas af
civila lärare mot arvode af staten. Dylika föredrag borde i så fall
regelbundet återkomma ej alltför sällan. Här är fältet för samverkan
mellan arméns och folkhögskolans eller elementarläroverkens lärare.
Skall den af officerare meddelade medborgerliga undervisningen
blifva lefvande och sakkunnig, så erfordras för dem en
specialutbildning. Ur många synpunkter vore därför en seminariekurs att
anbefalla åt nyutnämda underlöjtnanter. De borde vid en lämplig civil
folkbildningsanstalt (t. ex. en folkhögskola) handledas för sin viktiga
uppgift, men endast i ett fåtal, hälst fritt valda, ämnen, så att
regementschefen i sina officerare ägde specialister. Ty skall samme officer
behärska flera icke militära ämnen, så lär nog en dylik tusenkonstnär
blifva en visionär företeelse.
529538 A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
