Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Skilda sociala frågor: Socialpolitik i svenska riksdagen, I. Af Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra kammaren nu två, gånger afslagit hans begäran om en
skrifvelse till regeiingen för att få till stånd en utredning. Icke ens
så mycket har kammaren ansett denna sak vara värd, men detta i
och för sig egendomliga förhållande upphör att förvåna en, sedan man
afhört den argumentation, som från de mäktiga landtmannachefernas
sida föres mot själfva tanken på en offentlig arbetsförmedling. Förra
året, då frågan var dem helt och hållet ny och främmande, afslogs
motionen utan nämnvärd debatt. I år, då den förnyade motionen
kom under behandling lördagen den 16 mars, hade man ju haft tid
och tillfälle, om ock någon svårighet på grund af motionens
vidlyftighet, att sätta sig in uti hvad saken gällde. Men debatten i
andra kammaren gaf otvetydiga, stundom drastiska vittnesbörd därom,
att de, som förde majoritetens talan och dikterade dess beslut, hvarken
ville eller kunde uppfatta frågans i sig själf ganska enkla innebörd.
Inrättandet af offentliga upplysningskontor, genom hvilka
arbetsmarknadens fluktuationer i tillgång och efterfrågan kunde i någon mån
utjämnas, för de arbetsgifvare och arbetare, som ville begagna sig däraf,
framställdes såsom liktydigt med den frie arbetarens behandling som
en handelsvara; och af fruktan för att skapa en ny klass af tjänstemän
— nästan det farligaste landtmannapartiet kan tänka sig — ville man,
som sagdt, icke ens begära någon utredning om en sak, som i nästan
alla andra länder och äfven våra närmaste grannstater står långt fram
på den socialpolitiska dagordningen och mångenstädes redan förts
fram till positiva, praktiska resultat af påtagligt gagn. Den
jämförelsevis ringa majoriteten, 98 ’ röster mot 86, visar • emellertid, att*
frågan hör till dem, som med hopp om framgång kunna återupptagas.
Till ett af arbetareskyddslagstiftningens viktigaste områden höra
stadgandena om arbetstidens begränsning. Hittills ha vi på detta
område i vårt land endast lagen af år 1900 angående kvinnors och
minderåriges användande i industrielt arbete, hvilken efterträdde den
k. förordningen af 1881 i samma ämne, och hvars förnämsta fördel
är den ökade effektivitet i tillämpningen, som bör bli följden af
kontrollens öfverflyttande från de kommunala myndigheterna till
yrkesinspektionen. Det är nu utan tvifvel en riktig tanke, att vidare
begränsning af arbetstiden för de industriella yrkena, förberedes
och underlättas genom särskilda bestämmelser angående statens
och kommunernas arbetare. Det bör betraktas som ett uttryck för
denna tankegång, att andra kammaren för sin del, i anledning af ett
par motioner, nu beslutit en skrifvelse till k. m:t med begäran om
utredning, huruvida, på hvad sätt och i hvad mån nödig sabbatshvila,
där sådan ej redan ’medgifvits, må kunna beredas åt tjänstemän och
betjänte vid postverket, statens järnvägar samt statens telegraf- och
telefonväsen. Härvid samverkade tvifvelsutan rent religiösa motiv
med de sociala, men det förtjänar omnämnas, att under debatten i
andra kammaren biskop von Schéele särskildt betonade den
nationalekonomiska synpunkten och härigenom inhöstade ett instämmande
från hr Branting. Goda utsikter torde nog finnas för, att första
kammaren i denna sak skall biträda medkam marens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
