Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Skilda sociala frågor: Socialpolitik i svenska riksdagen, I. Af Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årets viktigaste socialpolitiska fråga föreligger naturligtvis i lag«
förslaget om olycksfallsersättning åt skadade, arbetare i den med yrkes-,
fara förenade industrien. I ofvannämnda uppsats af hr K. G. Karlsson
har redogörelse lämnats för förslagets innebörd* och har skall blott;
erinras om, att lagförslaget hvilar på arbetsgifvarnes omedelbara
an-svarsplikt men . medgifver dem att i en med statsmedel underhållen
riksförsäkringsanstalt för billiga premier försäkra sina arbetare och
sålunda trygga sig mot den genonij ersättningsskyldigheten uppkomna
risken. Hela landets liberala press och en del af den konservativa
har förordat förslaget, ehuru vännerna af en verklig- socialförsäkring
måste finna det i många afseenden synnerligen otillfredsställande. Man
har dock hoppats, att det skall bli lättare, sedan början en gång är
gjord, att efter hand nå fram till den obligatoriska försäkringen med
de större ersättningsbelopp, som därigenom möjliggöras. Det högsta
belopp, som enligt lagförslaget skall tillfalla en skadad arbetare, är
300 kronor årligen vid total förlust af arbetsförmågan, och det kan
mycket väl sägas, att huru otillfredsställande litet det än är ur
arbetarens synpunkt, så kunde man från den valda utgångspunkten ej utan
att alltför mycket betunga de smärre arbetsgifvarne komma till högre
belopp. Utrymmet tillåter ej ett ingående på de många andra
berättigade anmärkningar, som kunna göras mot förslaget rörande t. ex.
karenstidens längd, verkan af s. k. groft vållande å arbetarens sida
vid olycksfallet, lagens giltighetsområde m. m., ej heller kan i detta
sammanhang redogöras för de i många afseenden beaktansvärda
synpunkter, som af hr Branting framhäfts uti en i elfte timmen afgifven
motion. Af lagens brister skola några utan svårighet bli afhjälpta i
och genom öfvergången till tvångsförsäkringens princip, medan andra,
oafsedt en sådan förändring, både kunna och böra snarast möjligt
blifva rättade. I alla händelser var situationen, då det särskilda
utskottets utlåtande inkom till kamrames bord, sådan att man måste,
med åtskilliga berättigade krafs öfverlämnande åt framtida
reform-sträfvanden, nu önska förslagets antagande i allt väsentligt.
Den parlamentariskt politiska situation, som uppstod lördagen
den 13 april, och hvarigenom frågans läge för innevarande riksdag
blef så ovisst, är tvifvelsutan för alla på detta områdie intresserade,
tillräckligt känd genom de dagliga tidningarnes meddelanden. För
fullständighetens skull bör här blott nämnas, att lagen är »i princip»
antagen af båda kamrame, af den andra utan votering och af den
första med nära 30 rösters majoritet, men att första kammarens mar
joritet, som ansetts ha medverkat till detta beslut endast af hänsyn till
härordningsförslagets utsikter, samma dag på aftonen i en särskild
punkt afvek från k. m:ts af andra kammaren redan bifallna förslag,
samt att den härigenom uppkomna skiljaktigheten anses mycket svår
att få utjämnad på sammanjämkningens väg. Frågan skulle härigenom
grundlagsenligt förfalla, och icke ens den allvarligaste sträfvan efter
objektivitet kan här hindra det uttalandet, att det just är detta resultat,
som nämnda majoritet tydligen åsyftat.
När första kammarens* majoritet genom att stryka den bestäm-
Social Tidskrift. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
