Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Skilda sociala frågor: Socialpolitik i svenska riksdagen, I. Af Erik B. Rinman - Ett par dagar utom de sociala reformernas räckhåll. Af Hugo Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse, hvarigenom jordbrukets binäringar uttryckligen undan togos
från lagens giltighetsområde, sökte framkalla en situation, i hvilken
afslagets ansvar skulle vältras öfver på andra kammarens bönder, då
dessa förmodades icke vilja frånträda sitt redan fattade beslut, så kan
det emellertid hända, att den beräkningen slår fel, och att lagen
sålunda genom denna manöver helt oväntadt blir väsentligt förbättrad
i en punkt. För denna möjlighet talar den omständigheten, att
åtminstone ett par af de mera framstående landtmannacheferna vid
1900 års riksdag uttalade såsom en anmärkning mot lagen, att den
ej äfven omfattade jordbruksarbetarne. Slutligen bör till ställningens
belysande ock nämnas, att man på somliga håll anser första
kammarens beslut angående jordbrukets binäringar vara formellt ogiltigt
såsom fallande utom de utskottsbehandlade förslagens ram, och alltså
häri skulle ligga fen möjlighet till frågans lösning.
I en följande uppsats skall redogöras för, huru frågan om
sön-dagshvilan utfallit i första kammaren, för olycksfallslagens slutliga
öde och för behandlingen af förslagen om skyddslagstiftning för
sjöfolk.
Erik B. Rinman.
Ett par dagar utom de sociala reformernas
räckhåll.
, Ögonblicksbilder från Marocko upptecknade af Huoo Wachtmeistek.
Det är en dag i början af februari. Ångaren arbetar sig fram
öfver Medelhafvets dunkelblå spegelblanka vattenyta. Själfsvåldigt
utsträckt på en af akterdäckssöffoma, låter jag söderns sol brassa på
mig med sina hetaste strålår och följer med ögonen än de
kringsvärmande sjöfåglarne än den sakta förbiglidande Marockanska kusten,
vild och bergig, öde och .trädlös. Ej en boning, ej en åkertäppa 1
En enstaka’ rökjjéläre stiger blå och hemlighetsfull mot skyn.
Hvem tände väl elden? Sök ej på ort och ställe frågans lösning. Allt
mörka, barbariska länder, dit europén icke vågar sig.
Några öar! Kala, ogästvänliga små klippor. Men hvad!
Kikaren måste fram. Där finnas byggnader, kanoner. Tanken flyger hän
till Djäfvulsön. Dreyfus kunde icke ha det värre än de människor
som äro dömda att bo på dessa klippor. Också är det
Zaffarin-öarna, förvisningsort för spanska brottslingar. En rysning, och jag
följer åter fiskmåsarna, som med skrämda skrik följa kölvattnet.
Muntra tumlare göra eleganta kullerbyttor längs fartyget. Ända till sex i
bredd göra de lufthopp, dyka under fartyget och skjuta åter upp likt
torpeder.
Timme gick efter timme.
Plötsligt reste sig framför oss, pittoreskt uppmuradt och
hop-gyttradt på en röd klippa, Melilla en obetydlig spansk koloni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
