Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 September - Folkbildning: Bildande förströelser, en social fråga. Af Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiken härom är skrifven i en år 1885 i Andra kammaren väckt
motion (n:r 155). Det afslag som drabbade denna motion om
anvisande af en del af bränvinsförsäljningsmedlen till en
»Arbetareförsäkringsfond» utgör ett nytt bidrag till nämnda historik, hvilken ej är
lustelig att skåda, men god att få förstånd af. På sin kommuns vägnar
äro nu många, som beklaga rusdrycksförtäringen och hvad ondt den
gör, intresserade af att inkomstkällan ej torkar ut. Ännu värre skulle
det stå till, om förslagen att till statsverket indraga
försäljnings-afgifterna hade rönt framgång. Staten skulle då vara ytterligare
intresserad af en stor konsumtion. Ännu talar man om dess
motverkande genom beskattning. Men när skatten höjes obetydligt då
och då, minskas ej under goda tider konsumtionen, ehuru prisen ökas;
men statens inkomst växer. De små höjningarna smyga sig liksom in
i konsumtionsvanorna. Att låtsa som om sådan skattehöjning afsåge
att främja nykterheten, det är hyckleri.
Den tidpunkt är ej aflägsen, då vi kunna fira femtioårsminnet af
statsmaktens ingripande i kampen mot den förfärliga inre fienden: den
för reformén grundläggande propositionen är daterad den 0 tl 1853.
På den tid som återstår skulle det vara möjligt att väcka nya
krafter till deltagande i den striden.
••• * *
Under ett af många för mig lärorika samtal med en mycket saknad
vän, en af Hallands representanter i Andra- kammaren, föranleddes
jag en gång, på tal om den starka inflyttningen till städerna, att
spörja honom, om ej, vid sidan af sådana orsaker som de allt för
hopplösa utsikterna för jordbruksarbetarnes ålderdom, om de^uppnådde de
orkeslösa åren, äfven verkade en gäckande föreställning om motsatsen
mellan stadslifvets behag och landtlifvets ledsamma enformighet.
»Månne icke från tidningarnas beskrifningar om festligheter och alla
slags nöjen öfver stadslifvet utstrålar ett falskt sken, som ej skulle
blifva så förledande, 0111 ej en mängd af landtliga läsare hade
förskräckligt tråkigt?» — så slöt min fråga. »Ja, visst är det så»,
svarade han utan något förbehåll. »Jag skall säga dig hur saken ter sig
i min ort. Från måndag till lördag strängt arbete. På söndagen
kunna de, som ej behöfvas hemma för skötsel af kreaturen, gå till
kyrkan, om de ha lust — och f. ö. består förströelsen i att lägga sig
och sofva. Man gör årligen ett gille för sina tjänare; jag gör två,
hvilket anses vara mycket.»
Under samtalets fortsättning, då jag ville höra hans mening om
möjligheten att anordna hvarjehanda bildande förströelser såsom ett
regelbundet, varaktigt element i lifvet på landet, fick jag — hvad
hans hemtrakt angick — ett allt annat än uppmuntrande svar.
Härunder vidrördes prästerskapets förhållande till en social uppgift, sådan
som den af mig ifrågasatta att genom hvarjehanda idrott, genom
föreläsningar m. m. konkurrera med dåliga nöjen, med bränvinets
lockelser. Jag fick nu höra en förvånande skildring af prästerskapets makt
öfver kvinnorna och den inflytelse det därigenom ägde,; att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
