Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Skilda sociala frågor: Fallet Millerand (med 1 porträtt). Af Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och djupgående socialt reformprogram. Dagordningen vann endast
73 röster; men det började från denna stund bilda sig en särskild
grupp omkring Millerand, de socialistiska radikalerna, och denna grupp
vann vid valen till deputeradekammaren 1893 åtskillig tillslutning.
Det var därför mycket naturligt, att då det 1899 för
Waldeck-Rousseau gälde att skapa ett ministerium med nog stark ryggrad att
kunna bryta Frankrike ut ur alla nationalistiska och reaktionära
intriger och stämplingar, och det visade sig att detta var omöjligt utan
medverkan äfven från arbetarpartierna, en portfölj erbjöds Millerand.
Han sammankallade sina socialistiska meddeputerade och föreläde dem
frågan om, huruvida han borde
mottaga anbudet, och om han i så
fall kunde räkna på deras understöd
i kammaren. Det svar han fick,
gick ut på, att den socialistiska
kammarfraktionen ej hade något emot
att han inginge i ministären, om
han ville göra detta på egen risk
och eget ansvar och ej på något
sätt binda partiet. Dagen efter
detta sammanträde mottog Millerand
platsen som minister för post och
telegrafväsendet.
Men aldrig så fort hade de
värsta dyningarna lagt sig efter
Dreyfus-kampagnen, så började bland
socialdemokraterna en förbittrad strid om,
huruvida det i allmänhet var
principiellt försvarligt för en
socialdemokrat att ingå i en »borgerlig»
ministär, och huruvida speciellt
Mille-Denna strid angående »fallet
Millerand» pågår fortfarande såväl i Frankrike som — iullkomligt lika lifligt
— i Tyskland. I Frankrike har Millerand på sin sida Jaurès, mot
sig Jules Guesde och Vaillant m. fl.; i Tyskland har hans sak förts
af Bernstein och v. Vollmar, medan den motsatta ståndpunkten
intagits af Kautsky. Saken var äfven framme på båda de stora
kongresserna i fjol under utställningstiden; den franska nationella
kongressen vägrade med stor majoritet att antaga något klandervotum mot
Millerand ; på den internationella kongressen antogs en resolution af
Kautsky gående ut på, att det endast under mycket tvingande
omständigheter kunde anses tillåtligt för en socialist a:t ingå i en borgerlig
regering. Denna resolution vann äfven deras röster, hvilka stodo på
Millerands sida, och den tyckes öfverhufvud ha antagits under den
förutsättning, att i detta speciella fall sådana tvingande omständigheter
verkligen förelågo. Detta har emellertid ej hindrat Kautsky och hans
meningsfränder att sedan försöka göra gällande, att resolutionen i verk-
Étienne Alexandre Millerand.
rand haft rättighet att så göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
