Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Skilda sociala frågor: Fallet Millerand (med 1 porträtt). Af Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från entreprenörens tillgodohafvande. En entreprenör, som icke uppfyller
de stadgade villkoren, kan dessutom uteslutas från allt vidare utförande
af offentliga arbeten; ackordsarbete är förbjudet. Omkostnaderna för
arbetarnas olycksfallsförsäkring, hvilka förut till största delen lades på
arbetarna, bäras nu uteslutande af arbetsgifvaraa.
Mycket viktigt är, att Millerand har tillerkänt fackföreningarna
en officiel roll såsom arbetarnas representanter och utrustat dem med
vissa administrativa befoganden. Fackföreningarna ha att omedelbart
vaka öfver skyddslagarnas efterlefvande; yrkesinspektörerna äro skyldiga
att ögonblickligen undersöka alla missförhållanden i verkstäderna, som
meddelas dem af fackföreningarna. Arbetsbörserna — ett slags
öfver-fackföreningar, som hufvudsakligen drifva platsanskaffning, men
dessutom äfven sörja för allmän och facklig utbildning, och som för detta
ändamål mottaga statsunderstöd — ha befriats från prefekternas
förmyndarskap och helt och hållet öfverlämnats till arbetarnas egen
förvaltning. En ny för hela landet afsedd centralanstalt för
platsanskaffning har upprättats, som skall arbeta på grundval af
arbetarbör-semas och fackföreningarnas rapporter. Till reglering af
arbetarklassens ekonomiska intressen ha upprättats s. k. arbetskamrar. De
skola uttala sig rörande alla arbetarfrågor, undersöka orsakerna till
inträdande arbetsbrist äfvensom till förefallande arbetsinställelser,
upprätta förslag till dessas afhjälpande och lämna årsberättelser öfver
skyddslagstiftningens tillstånd. Arbetskamrarna och deras
lokalafdel-ningar bestå af lika antal arbetsgifvare och arbetare, och alla
yrkesarbetare öfver 25 år utan hänsyn till kön ha rösträtt vid
arbetskammarvalen. Öfver arbetskamrarna står det nyinrättade »Högsta ar bet srådet»,
hvilket har till uppgift att studera alla arbetarförhållanden, föranstalta
undersökningar öfver desamma och förbereda socialpolitiska lagförslag,
kort sagdt bilda ett ministeriets rådgifvande kollegium. Äfven vid
valet af ledamöter i detta råd ha fackföreningarna inflytande, och
Millerand har å sin sida som minister kallat dit ett antal bekanta
socialister.
Vidare förelåg i vintras ett förslag om obligatoriska
förliknings-nämnder, som skulle fälla utslag vid förekommande strejker och
lockouter, hvilket väckte mycket uppseende och mycket diskussion, men
som, efter hvad jag tror, ej antogs af parlamentet.
Från deras sida, som principielt motsätta sig hvarje socialists
inträde i en borgerlig ministär, anföres nu, att det ju kan vara godt och
väl med de reformer, som sålunda vunnits, men att man likaväl hade
kunnat framtvinga dem af en enbart radikal ministär. Emellertid är ju
Wajdeck-Rousseaus ministär visst icke den första radikala
ministär Frankrike haft under senare år — hvarför har man då icke
redan af dessa uppnått såväl dessa som andra reformer? Det ligger
väl ändå i sakens natur, att de partier, som äro direkt representerade
i en regering, ha lättare att genomföra sina reformkraf än de som stå
helt och hållet utanför.
Den viktigaste invändningen är dock tvifvelsutan den, att en
socialdemokrat genom att taga säte i en borgerlig regering skulle själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
