Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Butikbiträdenas ställning i London. Af Anna Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Butikbiträdenas ställning i London*).
Af Anna Söderberg.
Det nittonde århundradets revolution på det industriella området
har verkat omdanande ’ icke endast på den egentliga produktionen
utan äfven på handeln.
De forna butiksägame med sina i, 2, 3 ä 4 biträden börja att
försvinna för att lämna rum för stora bolag med filialer i olika
stadsdelar och hvilka sysselsätta 600 å 800 och flere biträden. Med denna
förändring har också följt en ännan, hvilken i viss mån är jämförlig
med den, som inträdt för kroppsarbetarne, då yrkena uppgått i
storindustrien. Det forna patriarkaliska förhållandet mellan den
själf-ständige näringsidkaren och hans biträden har försvunnit och gifvit
rum för lönearbetarens förhållande till arbetsgifvaren. Det billigare
kvinnliga arbetet har också delvis utträngt det manliga.
Framtidsutsikterna för de manliga biträdena äro ej ljusa. Vid
35 års ålder anses de för gamla att vara lämpliga som biträden ;
utsikterna att få någon högre befattning med bättre löneförhållanden
äro mycket små.. En egen affär, som förr var jämförelsevis lätt att
sätta upp, är nu mycket svår att få till stånd, sedan de stora
etablisse-menten kommit till. Äldre butikbiträden måste nu oftast söka sin
utkomst å något annat arbetsområde. Och hurudana äro de villkor,
under hvilka de lefva den tid de anses för arbetsdugliga? Mycket få
arbetare lefva under mera osjälfständiga och individualiteten dödande
villkor än butikbiträdena. Låga löner (i förhållande till andra
arbetares), inneboende hos arbetsgifvaren, dålig och otillräcklig föda,
plikter och afsked för minsta förseelse mot de stundom löjligt
pedantiska reglerna för affären och bostaden, ett noggrannt öfvervakande af
snart sagdt hvarje steg och handling, samt till sist celibat. Det
sistnämnda är visserligen en i allmänhet oskrifven regel, men fasthålles
lika strängt som någon annan. Icke ens de, som såsom ett särskildt
privilegium åtnjuta rätten att bo utomhus, kunna utan risk att blifva
afskedade, gifta sig utan firmans tillåtelse. Ett manligt biträde i
Islington (en plats i norra London) hade i fyra år begärt sådan
till-låtelse, men ständigt blifvit afvisad med att hans inkomster ej voro
tillräckliga att tillåta ett giftermål. Det femte året gifte han sig utan
att fråga om lof — och blef då genast afskedad. Och straffet var
måhända ej slut därmed. Gifta biträden hafva nämligen ytterst svårt
att få någon anställning. Om någon, som bor hos firman, gifter sig,
håller han det hemligt och gör besök i sin familj på söndagen och
tillbringar den öfriga tiden i firmans hus. Kommer hemligheten ut,
så vet han i 99 fall af 100, att han har sitt afsked att vänta. Sådana
giftermål äro emellertid ej sällsynta.
Och de unga, kvinnliga biträdena? Den fader- eller moderliga
omsorgen om dem sträcker sig till att sorgfälligt tillse, att dé äro i
1) Denna uppsats har beredvilligt ställts till Redaktionens förfogande af Lorénska
stiftelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
