Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Skilda sociala frågor: Strötankar i rösträttsfrågan. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man ville vara», och han tillägger, att »faran af en slik idealisering
ligger däri, att den, som trott på dess sanning, känner sin goda vilja,
sin medkänsla svalna, när erfarenheten visat, hur föga verkligheten
motsvarar utmålningen — när den klass, för hvars bästa man velat
verka, tappat den vackra masken». Dessa ord af den store människan
och skalden äro värda att minnas och riktas som svar till dem, hvilka
i de moderna sträfvandena för arbetsklassens höjande till samma sociala
och politiska maktställning som andra oförvitliga medborgare blott se
en sjuklig idealisering af en undertryckt samhällsklass. Ingen svensk
man har djupare förstått hvad den stora sociala frågan innebär för oss
svenskar än Grottesångens oförgätlige diktare. Det gäller icke att » idealisera»
arbetsklassen. Det gäller att i stället närma denna talrika klass till idealet.
Den modema arbetarerörelsen må äga sina gifna brister och skrämma
en del folk, som icke följt med den tid, i hvilken de lefva, med
slagordet »socialist» (enligt Odhners historiska lärobok, sista upplagan,
vilja socialisterna omstörta samhället!!). Men för en hvar, som inser
den enkla sanningen, att hvarje partigruppering — äfven den
socialdemokratiska — har sin kulturella betydelse och därmed sitt
berättigande, står det klart, att den moderna arbetarerörelsen, som i
allmänhet kämpar sig fram under socialdemokratiens tecken, bäres af en
etisk makt, alla sina förvillelser till trots. Den’ vill skänka kulturens
frukter äfven åt det fjärde ståndet. Den vill afskaffa pöbeln. Men
därtill kräfväs andra medel än politisk rösträtt, invänder etikern. Och
för visso har han rätt. Därtill kräfvas sedliga och religiösa krafter
först och sist. Och just därför är det af vikt, att arbetarna få andel
i lagstiftningen, ty de skulle då, såsom Louis De Geer antyder i sina
Minnen, beredas »en klarare uppfattning om de nu icke fullt insedda
svårigheterna att genom lagstiftning bota alla brister i samhället».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
