Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Skilda sociala frågor: Strötankar i rösträttsfrågan. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjliggöra all verklig njutning, af lifvet — ej blott den lägre, som
består i yttre bekvämlighet, vederkvickande och stärkande mat och dryck
o. s. v., utan ännu mer den högre, andliga njutningen af själens
odling». »Och hvarför», frågar förf., »rekryteras fångarnas och de
prostituerades led nästan helt och hållet ur den s. k. underklassen?» »Är
det någon som dristar påstå, att vi i öfverklassen äro bättre människor,
att vi ha någon förtjänst af, att det ej inom vår klass begås
proportionsvis så många förbrytelser?»
En arbetare skall kunna lefva på en tusen kronor, heter det ofta
inom öfverklassen, men var god och gör det först själf! Blif
kroppsarbetare på försök 1 Inom tio dagar är du en fullblodig »radikalist».
Eller genomläs de artiklar, som tidningen Dagen nyligen innehållit om
»De fattiges bostäder i hufvudstaden» elter gör själf den vandring,
artikelförfattaren gjort genom dessa eländets ruckel — och du förstår
den sociala frågan. Lef med arbetarna och du förstår hvarför de
fordra allmän rösträtt. Det är deras kropp och själ det gäller.
Det borde vara klart för alla, att det är kroppsarbetarna, som
gjort den sociala frågan aktuell, emedan de allra närmast beröras af
samhällets mest brutala lyten. Sålunda adressera sig följande spörsmål
hufvudsakligen till den kroppsarbetande klassens lifsintressen:
folkundervisningen, sunda bostäder, normal arbetsdag, skyddslagstiftningen,
ålderdomsförsäkringen, egna-hems-idén, nykterhetslagstiftningen m. m.
Där arbetsgifvarnas intressen beröras lika nära som arbetarnas, går
det dock på en bland de förre kanske hundra på de senare.
Att gifva de män, hvilka fyllt 40 år, en tilläggsröst, såsom
rege-ringsförslaget äskar, vore ett äfventyr, som en samhällsvårdande
folkmening svårligen kan vara med om. Skulle de, som passerat lifvets
middagslinie, och de, som luta mot grafven, prestera den största
mognaden i tanke- och viljekraft? Nej, all ära åt de gråspräcklige och
hvithårige, men ingen tilläggsröst åt deras tynande intresse för den tid, de
icke tillhöra med sina drömmar och förhoppningar. De bero icke
många år af riksdagens beslut. Där lagstiftas icke för deras framtid.
Hvilken befängdhet att då gifva dem dubbelt inflytande! Första
kammarens makt och dess ledamöters höga ålder äro mer än tillräckliga
garantier mot alla ungdomsäfventyr inom riksdagen.
Innan man ger de gifta männen en tilläggsröst, måste man bevisa
kvinnans oberoende af all lagstiftning här i landet eller åtminstone att
hon icke är kompetent att rösta vid ett riksdagsmannaval, fastän hon
redan — utan att samhället demoraliserats — erhållit kommunal
rösträtt. Det finns om kvinnan en gaminteori, gammal som gatans nästen
och evigt återkommande i all bohémlitteratur, och den teorien lär, att
hon är mannens »nöje» och därmed honom underlägsen. Det finns
om henne en annan teori, som lär, att hon representerar en större
moralisk kraft än mannen, och att, om hon erhölle politisk rösträtt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
