Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Egnahemsfrågan: Småjordbruk i Sverige. Af Leonard Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra det lättare för jordbruksarbetaren att få en egen torfva samt
förhjälpa honom att odla denna väl. Huru det förra skall kunna
befordras, anser jag mig ej kompetent att yttra mig om. Men jag kan
dock ej underlåta påpeka det faktum, att småbruken äro en nödvändig
förutsättning för större jordbruk, samt att man vid de gårdar, där det
finnes ett visst antal småbruk, ej plägar lida brist på arbetskrafter.
Däremot, där sådana småbruk aldrig funnits, eller där man systematiskt
rensat bort dem för att få gårdar och hemman »klara» från småtorp
och husmän, lider man brist på arbetare och anser sig då hafva orsak
till missbelåtenhet med vår Herre, som ej låter sådana regna ned från
höjden, när man som bäst behöfver dem.
Vid bedömandet af den andra frågan bör man framför allt ha
det klart för ögonen, att ett småbruk ej kan löna sig, om det ej
be-drifves intensivt. Och öfverhufvud taget kan man väl med fullt skäl
säga, att inga jordbruk kunna drifvas så intensivt som husmansbruken,
trädgårdsbruken naturligtvis undantagna. Därtill hör nu först och
främst att kunna gödsla jorden starkt. Vilkoret därför är åter en
relativt stor besättning af husdjur. Husmannen bör hålla en, två eller
flera kor allt eftersom halmtill gången medgifver, kanske ock ett eller
annat får, där naturlig betesmark därtill föranleder, men framför allt
svin och höns, för hvilka ju behofvet af halmströ är ringa. Han kan
med fördel uppföda grisar till afsalu eller göda svin helt fabriksmessigt
samt hålla en större hönsgård. Men förutsättningen för denna
hus-djursskötsel är alt kunna köpa fodersäd ock andra kraftfodermedel
billigt. På sin lilla jordbit kan husmannen ej producera mer än en
obetydlighet af kärnfoder, eftersom han får anslå det mesta af arealen
till frambringande af rotfrukter, grönfoder och hö. Han måste basera
nästan hela sin hushållning på inköp och förädling af foderämnen.
Men vilkoret därför är tydligtvis, att han kan köpa del billigt; om än
ej fullt så billigt som de danska husmännen, så i det närmaste lika
billigt. Och det är ej små partier, som behöfvas. Jag vill till
belysande däraf anföra siffror, visserligen ej hämtade från ett
husmans-bruk, men från ett jordbruk, som ej kan kallas för annat än ett
små-hemman. Dess areal är 9 hektar åkerjord af medelgod beskaffenhet
(sandmylla) och en hektar äng. Därå höll os under första hälften af
1890-talet 2 hästar, 7 å 8 kor, 1 å 2 ungdjur, samt göddes till afsalu
omkring 50 svin årligen. Det senare inbragte brukaren, förutom en
i förhållande till arealen kolossal massa gödsel, en årlig
nettobehållning af omkring 10 kronor pr. svin. Denna svingödning har måst
till väsentlig grad nedläggas efter majstullens införande. Till dessa
husdjurs födande och gödande användes, (förutom allt på hemmanet
produceradt, såsom stråfoder, gräs, rotfrukter och säd) köpta foderämnen,
väsentligen majs, till ett värde af 2,100 kronor årligen efter
medeltalet under fyra år. Jag vill ej säga, att det var ett mönstergiltigt
jordbruk, dock stående öfver medelmåttan. Häraf kan nu lätt inses,
att ett husmansbruk efter danskt mönster måste äfven baseras på inköp
af foderämnen. Men härvid möter i Sverige den värsta motigheten i
det kända förhållandet, att det förnämsta af våra foderämnen, majsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
