Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Social månadsrevy - Kommunal arbetsförmedling - Normalarbetsdagen - Staten som arbetsgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ . Den vigtiga frågan
FTS""* om kommunal
arbets-arbelsfOrmed- förmedIing> 80m af ^
"n9- Wavrinsky först
framkastades i Riksdagen, ehuru utan
resultat, synes nu vara på god väg att
lösas af kommunala myndigheter. I
Stockholm ha sålunda stadsfullmäktige
beslutat tillsätta en kommitté för att
utreda frågan om ett kommunalt
arbetsförmedlingskontor. I Göteborg
har man hunnit längre:
stadsfullmäktiges kommitterade ha enhälligt
tillstyrkt upprättandet af en
plats-förmedlingsanstalt på följande
grunder: Platsförmedlingen sker
kostnadsfritt för stadsbor, men för utom
staden boende personer upptages en
lindrig afgift. Anstalten ledes af en
af stadsfullmäktige tillsatt styrelse,
bestående af en opartisk ordförande,
två arbetsgifvare och tre arbetare.
Förslag till styrelsemedlemmar kunna
framställas af föreningar och enskilda.
Samtliga styrelsemedlemmar äro
skyldiga uppbära en ersättning af 2 kr.
för hvarje sammanträde, så att alla
blifva jämnställda och ingen af
ekonomiska skäl behöfver undandraga
sig uppdraget. Kostnaden beräknas
till 8,000 kr. pr år (förutom 1,200 kr.
i organisationskostnader).
Stadsfullmäktige ha nu godkänt detta förslag
med undantag af arvodet till
styrelsen.
I rikets tredje stad, Malmö, har
nu äfven motionerats hos
stadsfullmäktige om upprättande af ett
arbetsförmedlingskontor. Till slut må
tilläggas, att i Norge, hvars
hufvudstad sedan länge ägt ett kontor för
arbetsförmedling, ha dylika
upprättats i Bergen, Trondhjem och
Stavanger, och man synes vara betänkt
på att äfven till landsbygden utsträcka
ett nät af dylika kontor.
v , . . Krafvet på en förkor-
daaen tad arbetstid framstäl-
^ ’ les numera från många
olika håll och af skilda
bevekelse-grunder. Förvånande är det i
sanning att se detta kraf framställas
från myndigheterna i så socialt
efter-blifna länder som Ryssland och
Spanien. Dock är det så. Den ryske
finansministern v. Witte har i
princip uttalat sig för 9 timmars
arbetsdag inom den under hans kontroll
stående brännvinstillverkningen. Han
anser att staten ej skall förlora något
härpå, utan att tvärtom arbetets
intensitet skall ökas. Hans
ämbetsbroder i Spanien har infört 8
timmars arbetsdag i statens verkstäder,
men man fruktar att denna åtgärd
skall bli illusorisk till följd af den
låga lönen för öfvertidsarbete. I
Österrike är 8 timmars arbetsdag rådande
vid kolgrufvorna, och i franska
gruf-vor införes densamma successivt
under 4 års tid. I England har
däremot denna fråga fallit för 8:de
gången i underhuset, dock med endast en
rösts öfvervigt. Förslaget att begränsa
arbetstiden för minderåriga
grufarbe-tare förkastades t. o.m. af parlamentet!
Orsaken härtill är att söka i rent
egoistiska bevekelsegrunder. En del af
grufarbetame — i Durham och
Nor-thumberland — ha nämligen redan
nu kortare arbetstid än 8 timmar;
en för landet gemensam bestämmelse
skulle därför ej vara dessa arbetare
till nytta. Yigten af en begränsning
af arbetstiden för ungdomen framgår
däraf, att det finnes 47,000 ynglingar
under 16 år och 100,000 mellan 16
och 21 år som arbeta i grufvor och
en stor del af dessa ha en oskäligt
lång arbetstid; också synes
dödligheten bland dessa grotteträlar vara
mycket stor.
_ Det kan tyvärr ej
för-. nekas, att staten i mån-
arbetsgifvare. ga ^ånga fall varit och
är en mycket dålig arbetsgifvare.
Gång efter annan framkomma inom
våra rika statsanstalter, såsom
post-och telegrafverket, järnvägarna o. s. v.
de mest bedröfliga historier om
öf-veransträngning, onaturligt lång
arbetstid och svältaflöning. Äfven när
detta offentligen påvisats i riksdagen,
synes någon ändring ej stå att vinna.
Så har förhållandet varit med
kon-torsbiträdena vid statens järnvägar.
Det bör därför än en gång
framhållas, hvilken usel aflöning staten består
dem. Ehuru de utföra alla
tjänstemännens sysslor och endast
studentexamen skiljer dem från dessa,
erhålla de dock allenast betjäntes lön.
Och hur stor är denna? Jo, sedan
afdrag gjorts till pensionskassan,
allenast 670 kronor jämte uniformskläder!
Efter 15 långa år stiger lönen till
1,217 kronor. Här föreligger en
svältaflöning af värsta slag, men
dessutom en tydlig orättvisa, ty
tjänstemännen erhålla för samma arbete en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
