Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Folkbildning: Social uppfostran. Af Edv. Laurent - Hvilken är kulturståndpunkten i alkoholfrågan? Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk bli ett folk och ett enigt folk, hvilket är och blir slutmålet för
all sund, social uppfostran. Låt oss hoppas att nödvändigheten häraf
allt mer och mer blir insedd, och att särskildt vårt lands lärarekår
inser den och besjälas däraf, så att vi åtminstone kunna tro och
hoppas på framtiden.
JHvilken är kulturståndpunkten i alkoholfrågan?
De imponerande skaror — omkring 30,000 människor, eller lika
mycket som två svenska arméfördelningar — hvilka i mönstergill
ordning genomtågade Stockholms gator sistlidne 13 juli under fälttecknet
»bort med rusdryckerna», demonstrerade för en mycket missförstådd
idé — absolutismen. En af våra hufvudstadstidningar antydde på tal
om sommarens nykterhetsmöten, att om också absolutisternas vilja varit
stark och god, så har dock deras vetande varit mindre än
modera-tistemas. Denna föreställning torde vara tämligen allmän. Man anser,
att afhållsrörelsen innebär en öfverdrift, när den adresserar sig till
andra än drinkare, och i moderatismen eller »måttligheten» ser man
den gyllene medelvägen.
Hvilken är då kultur ståndpunkten i alkoholfrågan? Hvar ligger
sanningen? Närmast absolutismen eller moderatismen? Med en
myndighet, som är äkta i sin ton, kräfver samhällsintresset svar på dessa
frågor.
Nog äro absolutisterna de mest sakkunnige i alkoholfrågan, emedan
studiet af densamma blifvit ett af deras lifsintressen. I mån som läkarna
fördjupat sig i detta ämne, hafva de flesta bland dem allt klarare insett
moderatismens ohållbarhet, om därmed menas »måttligt bruk af alkohol i
det dagliga lifvet». Det intressanta härvidlag är, påpekar d:r MattiHelenius
i sitt nyligen utkomna, monumentala verk, »Alkoholspörsmålet» (en
socio-logisk-statistisk undersökning), att forskare, hvilka af teoretiskt intresse
analyserat alkoholens verkningar, ofta själfva blifvit absolutister. Den
fysiologiska forskningen har skärpt definitionen på en drinkare därhän,
att en hvar, som förtär alkohol, innan verkan af föregående dos upphört,
måste betecknas som drinkare, äfven om han aldrig öfverlastar sig.
»Mången dör af alkoholism utan att någon gång ha varit berusad», säger
prof. E. Almquist. En annan forskare — Fiirer — yttrar om sina
undersökningar: »Då jag begynte mina försök, hade jag ingen aning om,
till hvilka resultat jag skulle komma. Och till och med under det att
experimenten pågingo, var jag säker om, att inga nämnvärda resultat
Skulle uppnås; därför verkade det på mig både öfverraskande och
förfärande, när jag lärde känna sakens verkliga innebörd». Och han
fann sina resultat vara ett skarpt vapen till försvar »icke för
måttligheten, utan för den absoluta nykterheten».
Äfven ur dödlighetsstatistikens synpunkt är moderatismen ohjälpligt
föråldrad. De engelska lifförsäkringsbolagen ha öfverraskat de mode-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
