Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Folkbildning: Social uppfostran. Af Edv. Laurent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sätt motverka en sund social uppfostran. Det faller af sig själft,
att om skolan skall lyckas i denna punkt, den måste understödjas af
hemmen. Föräldrame måste ha klart för sig, hur viktigt det är, att
barnet träder in i skolan lika förutsättningslöst, endast litande på sin
egen kraft, som det kanske en gång måste träda ut i lifvet. Vid de
tillfällen, då lärare och föräldrar mötas, såsom vid terminernas böljan
och slut, vid föräldramöten etc. borde detta då och då på lämpligt
sätt framhållas för föräldrame och uppmaningar till dem ges att söka
inverka på sina barn i en sund social riktning. Lämpligen kunde
dessa frågor äfven upptagas till debatt vid föräldramötena.
Såsom en. tredje hufvudpunkt vill jag framhålla själfva andan
inom skolan. Det är lärarne, som skapa denna. Och förstår ej
läraren att själf bortarbeta hos sig den falska värdesättning, till hvilken
samhället gör sig skyldig, utan tar den sig hos honom, om också
omedvetet, uttryck i hans sätt att tänka, känna och handla, så är det
naturligtvis ej möjligt för honom att bibringa barnen en sund social
uppfostran. Det gröfsta sättet, på hvilket denna brist hos läraren
kan ge sig tillkänna, är ett favoriserande af sådana barn, som i yttre
hänseende äro gynsamt situerade, något som tyvärr alltför ofta torde
förekomma. Jag behöfver ej påpeka, hvilket betydande pedagogiskt
missgrepp detta är. Men äfven om denna brist ej tar sig så bjärta
uttryck, så kan den dock inverka på själfva undervisningen, på
framställningen af händelser och fakta, och lika så litet undgår lärarens
personlighet att i någon mån märkas af en dylik brist. Men lärarens
personlighet är den viktigaste etiska och sociala faktorn vid
undervisningen. Vi måste därför fordra, att lärarne själfva skola vara besjälade
af en sann demokratisk anda, ty annars är det ej möjligt för dem att
sätta en dylik prägel på skollifvet och skolarbetet. Uppstår
kotteri-och klassanda inom en skola, måste detta också af läraren betraktas
7 0
såsom ett allvarsamt ondt, hvilket det gäller att med alla till buds
stående medel bortarbeta. Det bästa sättet torde i så fall vara
personligt umgänge med eleverna. Ju närmare läraren kah komma sina
elever, desto kraftigare förmår han att inverka på dem.
Hit hör också frågan om klädedräkten, som vid flickskolorna
utån tvifvel äger rätt stor betydelse. Det bör vara en lag, om också
oskrifven, som särskildt bör inskärpas hos föräldrame, att skoldräkten
bör vara enkel, och att intet barn i det hänseendet bör söka
öfver-flygla sina kamrater. Härmed har jag ej tagit till orda för någon
uniformitet, som naturligtvis ej bör ifrågakomma, eller gjort något
angrepp mot smak- och skönhetskänsla. Jag ber i det hänseendet
endast att få påpeka, att det oftast är lättare att med enkla medel
åstadkomma något vackert än tvärtom.
Sanningen kräfver dock att till sist ge våra lärare och lärarinnor
det erkännandet, att de i stort sedt haft blicken öppen för dessa
kraf, och att därför den sociala andan vid våra skolor och
universitet, till lycka för vårt folk, är bättre än i de flesta öfriga länder.
Dock har på långt när icke nödvändigheten af en verkligt social
uppfostran fullt blifvit insedd. Vi måste för att kunna ekistera såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
