Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Hvilken är kulturståndpunkten i alkoholfrågan? Af Ernst Liljedahl - Ett nytt uppslag i folkbildningsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripligt förkunna nykterhetens evangelium. Men denna vår tro är icke
bindande för dem, som ej hysa henne. Den enskildes öfvertygelse är
hans etik. Vi måste vädja till kunskapens makt att så småningom
kunna omdana det allmänna tänkesättet i spritfrågan. Ej med
feberheta öfverord och okultiverad fördomsfullhet i form af vattenfanatism
och maltskräck, utan blott genom att låta sedlighetens, statistikens och
vetenskapens lugna ljus falla öfver alkoholproblemet skall absolutismen
en gång vinna sin afgörande seger. Ty lifvet är innerst så förnuftigt
styrdt, att öfvertygelse ej i längden kan stånda mot öfvertygelse. Det
gifves en universell etik med rottrådar i allas samveten och därur
framväxer så småningom allt efter vår idoghet ett socialt medvetande,
som fyller sig med en samlad energi att inriktas mot det enda, som
är sant, godt och skönt. Ernst Liljedahl.
Ett nytt uppslag i folkbildningsarbetet.
I Social Tidskrift 1901 n:o 6 infördes en uppsats af Riksdagsman
A. Hedin med titel: »Bildande förströelser; en social fråga», hvari
författaren på ett väckande och öfvertygande sätt påvisade behofvet
af bildande förströelser för landets talrika jordbruksarbetare.
Denna uppsats, som väckte ett mindre vanligt uppseende och
aftrycktes i flertalet af landets mera framstående tidningsorgan, riktade
mångas tankar på den stora folkbildningsfrågan och åtskilliga förslag
framställdes inom den krets af intresserade personer, som närmast
sökte verka för saken. Inom denna krets framlade professorn vid
Stockholms Högskola, Otto Pettersson, ett förslag som genast vann allas
bifall. Då detta förslag helt visst torde ha en stor framtid för sig,
skola vi här återgifva hufvuddragen af detsamma och därtill foga några
meddelanden om de åtgärder som vidtagits för att realisera förslaget.
Prof. P. skildrar först landtbefolkningens behof af bildande
förströelser. »Enhvar som är förtrogen med förhållandena på landsbygden
i Sverige, vet», säger han, »att det förefinnes en mycket stor skillnad
mellan landtbefolkningens och stadsbornas lifsvilkor, särskildt med
afseende på de tillfällen till bildande förströelser som erbjudas.
För folket på landet äro dessa tillfällen ytterst få och sällsynta
i synnerhet om vintern, då de bäst behöfvas. Jordbruksarbetet
afslutas under denna årstid tidigt på eftermiddagen och arbetarna äro
uteslutande hänvisade till hvilan och lifvet inomhus inom bondgårdarnes,
statarhusens och torparstugornas trånga utrymme. Detta ger åt lifvet
på landet en prägel af enformighet, hvilken verkar afskräckande på de
yngre åldersklasserna bland arbetare och arbeterskor och drifver dem
att söka anställning i städerna, hvarest tillfällen till förströelser af alla
slag erbjudas dem i riklig grad. På de äldre, hvilka äro mera fästade
vid sin hembygd och vid jordbruksyrket, verkar bristen på bildande
förströelser ej sällan förslöande, men ibland lockande till samkväm med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
