Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - »Konsten till folket». Af Carl Arppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Konsten till folket”
är uttrycket för ett sträfvande, som i våra dagar framträdt så godt
som öfverallt där offentliga konstsamlingar finnas. Helsingfors är dock
måhända den första ort, hvarest de akademiska studierna i
konsthistoria ställts i samband med detta sträfvande.
Förslaget härom framställdes inom de finska studenternas förening
för konst och litteratur af föreningens ordförande, d:r Yrjö Hiru, i
anledning af ett på senhösten 1901 hållet föredrag om konsten i
skolan, och gick ut på följande: Först skulle professor J. J. Tikkanen,
som förklarat sig därtill villig, hålla en föreläsningskurs för studenter,
hvilka voro hugade att tjänstgöra som ciceroner. Detta var så
mycket mera nödvändigt som Finlands konsthistoria är så godt som
oskrif-ven och goda kataloger öfver konstsamlingarna i Helsingfors, hvilka
till öfvervägande del innehålla alster af finsk konst, saknas. Därefter
skulle förevisningarna vidtaga alla sön- och helgdagsmorgnar till kl. 12,
under hvilken tid galleriet kostnadsfritt blifvit ställdt till föreningens
disposition.
Sedan professor Tikkanen afslutat sina i alla afseenden intressanta
och lärorika föredrag, begynte förevisningarna annan dag påsk detta
år. De hafva sedan dess* regelbundet fortgått alla söndagsmorgnar i
1l/2 ä 2 timmars tid och bevistats af samtidigt 60 personer, hvilka
tillhandahållits biljetter genom styrelserna för tvänne arbetareföreningar,
en svensk och en finsk. Detta sätt att inbjuda deltagare ansågs vara
det lämpligaste, då ett obegränsadt antal åskådare samtidigt ej kunde
emottagas. Nästa termin har föreningen för afsikt att vända sig till
andra arbetarekorporationer. Åskådarne hafva varit delade på tvänne
kurser samtidigt — en svensk och en finsk —, hvar med sin
före-visare, hvilken varit assisterad af en medhjälpare, hvars förnämsta
uppgift varit att upprätthålla ordningen.
Det är ganska svårt att ännu uttala några erfarenheter om dessa
förevisningar, men några iakttagelser som blifvit gjorda af förevisarna
kunna i alla fall påpekas.
De finskspråkiga förevisningarna hafva i allmänhet varit vida
talrikare besökta än de svenskspråkiga. Orsaken härtill står måhända
delvis att söka däri, att de finsktalande i större grad än de
svensktalande äro till hufvudstaden inflyttade landsbor, de senare åter mest
födda i staden. Ett kändt faktum är att den främmande är vida mera
intresserad för ett ställes märkvärdighet än den som tillbringat hela
sitt lif där.
I allmänhet har intresset för porträtt och genrebilder varit störst,
för landskapsbilder kanske minst. Äfven här gör sig dock en olikhet
gällande mellan lands- och stadsbor, ty det som hvar och en förut
känner i verkligheten, intresserar honom mest att se afbildadt.
Jordbrukaren, sota flyttat. in till staden för att blifva fabriksarbetare, har
naturligtvis mera blick för landskap än den som blott sällan, kanske
aldrig sett ett sådant.
* Denna uppsats kom Redaktionen tillhanda sistlidne vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
