Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - »Studenter och Arbetares» språkinstitut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den uppgift, som med detta nya språkinstitut afses, nämligen
Stockholms Borgarskola. Enligt redogörelsen för arbetsåret 1901—1902
kunde läijungarne med hänsyn till lefnadsställning fördelas på följande
fyra hufvudgrupper: 1) i industriellt yrke anställde 357: 2) i handel
anställde 374; 3) i statens eller kommunens tjänst anställde 120, samt
4) lärjungar utan uppgifven anställning 676. Om denna fjärde grupp
säger redogörelsen, att den till största delen utgöres af ynglingar och
flickor, som utbilda sig för handelsyrket. Den borde således i själfva
verket sammanföras med den andra gruppen. Redogörelsen säger
vidare, att den första af dessa grupper, i industriellt yrke anställda
lärjungar, tillhör hufvudsakligen skolans lägre afdelningar, där ingen
språkundervisning ges, hvarebot de tre följande grupperna bilda
lärjunge-stocken vid de båda talrikt besökta högre afdelningarne, där
språkundervisningen bedrifves. Det är i själfva verket en relativt ringa
procent af de elever, som idka språkstudier, £om utgöres af yrkesarbetare.
Orsaken härtill är utan tvifvel delvis att söka uti den låga nivå
yrkesutbildningen i vårt land intar. I och med organiserandet af
yrkesskolor på skilda områden, en åtgärd som genom Stockholms
stadsfullmäktiges initiativ väl under den närmaste tiden kommer att
förverkligas, kommer helt säkert behofvet af språkundervisning bland
yrkes-arbetarne i hög grad att ökas.
Men orsaken torde också delvis kunna sökas däruti, att den
undervisning, som vid Borgarskolan ges, i första rummet är afpassad för
andra ändamål. Redan förut är påpekadt att de elever som vid
Borgarskolan deltaga i språkundervisningen, i alldeles öfvervägande grad
utgöras af sådana, som ämna ägna sig åt handel. En blick på
ämnena, bland hvilka finnas skönskrifning, geografi i form af
handelsgeo-grafi, mynt-, mått- och viktkännedom, detaljhandelsbokföring och
affärs-uppsatsskrifning, grosshandelsbokföring, handelslära och svensk
han-delskorrespondens, handelslagstiftning, varukännedom, tysk och engelsk
handelskorrespondens m. fl., ger äfven tydligt vid handen, att
Borgarskolan i första rummet afpassat sig efter de betydande kraf, som ett
lands affärslif ställer på sina utöfvare.
Redan förut är antydt, att dessutom många lärare och tjänstemän och
därmed jämställde begagnat sig af denna språkundervisning. Om också
dessa båda uppgifter äro så pass lika, att de med fördel kunna förenas,
så är dock ett språkinstitut för handelsidkare och ett språkinstitut för
yrkesarbetare uppgifter af så väsentligt olika art, att de ej utan
allvarsamma olägenheter kunna sammanbindas. Kroppsarbetarens språkliga
förutsättningar äro i stort sedt väsentligt andra än handelsidkarens,
och målet är också i väsentlig grad olika. Det kan ifrågasättas,
åtminstone hafva flere fackmän, med hvilka vi konfererat, uttalat sig i denna
riktning, om ej de moderna språkmetoderna, med talspråket såsom
utgångspunkt, i ännu högre grad än hvad fallet är vid Stockholms
B®rgarskola borde användas vid ett språkinstitut för yrkesarbetare.
Åtminstone torde det vara särskildt Önskligt, att denna fråga
underkastades saklig pröfning.
Det ofvan sagda innebär ingen som hälst kritik af den under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
