Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Kooperation: Om konsumtionsföreningars rätt att handla med icke-medlemmar. Af Jakob Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»att i parti inköpa lifsförnödenheter och genom desammas försäljning
i minut bereda föreningens medlemmar störsla möjliga vinst». På grund
af den auktorisation, som ktinde anses ligga i den af vederbörande
länsstyrelse beviljade registrering af dylika stadgar, har nog af
konsumtionsföreningarna bedrifvits en ganska omfattande försäljning till
utomstående personer — en försäljning, som i en del fall ej haft till
hufvudsakligt syfte att förverkliga föreningarnas ursprungliga ändamål, att
bereda medlemmarne billigare och bättre förnödenheter, utan i lika hög
grad gått ut på att bereda föreningarna handelsvinst. I de flesta fall torde
någon anmälan enligt näringsfrihetsförordningen ej ha skett om sådan
handel.
Klart är, att den ovilja, för hvilken konsumtionsföreningarna
alltid bli utsatta från köpmännens sida, hvilka ju anse sig representera
»den legitima handeln», blir större i samma mån som
konsumtionsföreningarnas verksamhet går ut på ernående af handelsvinst. Denna
ovilja har nog allt sedan föreningsrörelsens början på en del håll varit
ganska stark, men då man allmänt torde hafva ansett länsstyrelsens
registreringsbevis såsom ett tillräckligt legalt skydd för ifrågavarande
rörelse, resulterade oviljan i början ej i något åtal för olaga handel.
Emellertid inträffade i början af år 1900 att länsstyrelsen i
Jönköpings län vägrade registrering af Norrahammars handelsförening, och
detta på den grund att föreningens syfte angifvits vara »att
hufvud-sakligen till medlemmarne tillhandahålla lifsförnödenheter och andra
kuranta handelsvaror till moderata pris.» Länsstyrelsen ansåg nämligen,
att det sålunda angifna syftet kunde komma i strid med § 1 i
registreringslagen, som för registrering fordrade, att dylik förening hade
till syfte att uteslutande åt medlemmar anskaffa förnödenheter.
Inom en månad efter det nämnda resolution meddelats instämde
kronolänsmannen i Nässjö styrelseledamöterna och handelsföreståndaren
i konsumtionsföreningen Framåt i Nässjö till vederbörande häradsrätt
med yrkande om ansvar för att föreningen dref handel med allmänheten
i öppen bod utan att hafva gjort anmälan härom enligt
näringsfrihetsförordningen. De åtalade åberopade förgäfves, att de erhållit
registrering af sina stadgar, som tilläto föreningen att anskaffa förnödenheter
hufvudsakligen åt medlemmarne, således äfven åt utomstående.
Häradsrätten fällde hvar och en af svarandena att böta 50 kr. för handel i
allmänhet utan anmälan enligt näringsfrihetsförordningen och 75 kr.
för handel med eldfarliga oljor utan därom gjord särskild anmälan.
Svarandena klagade i Göta hofrätt, som dock ej gjorde annan ändring
i häradsrättens utslag än att handelsföreståndaren frikändes, samt att
bötesbeloppen för de öfrige svarandena nedsattes till 100 kr. Öfver
hofrättens utslag hafva besvär anförts hos konungen, men på desamma
har utslag ännu ej fallit.
Under tiden hade Norrahammars konsumtionsförening äfven
öfver-klagat Jönköpings länsstyrelses registreringsvägran, men genom utslag
den 20 april 1900 fastställde Kongl. Maj:t länsstyrelsens beslut.
Då den sålunda fastslagna tolkningen af registreringslagen hotade
att hämma all vidare utveckling af konsumtionsföreningsväsendet, väck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
