Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Social sommarrevy. Af G. H. von Koch - Skydd mot »den döda handen» - Storsträjkens verkningar - Arbetsgifvareorganisationen - Skiljedom i arbetstvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fande åt jordbruksarbetare, att bli
föremål för denna tidskrifts särskilda
uppmärksamhet.
Sfor$tråjkens f..J?.h,,*r" »«to«tr»jken,
__ forhden var nu är ett
^ »bleknadt minne blott»,
bör måhända här nämnas några ord
rörande dess verkningar. Till en
början må det erinras, att enligt
officiella undersökningar omfattningen
af sträjken varit betydligt mindre än
hvad förut uppgifvits. Högst 65 tusen
personer synas i landsorten ha
deltagit i densamma, hvaraf största
antalet kom på Malmöhus samt
Göteborgs och Bohuslän, h varemot i 7
län alls ingen sträjk ägde rum.
Som ett gynnsamt resultat af
storsträjken kan anföras, att
rösträttsfrågan genom densamma skjutits fram
till begrundande för snart sagt hela
befolkningen och att arbetarne genom
sin mönstergilla hållning under
storsträjken ingifvit respekt och
förtroende. Som en bestämdt ogynnsam
verkan måste emellertid betraktas,
att de under sträjken begångna
af-talsbrotten, påtryckningarne på
sträjk-ovilliga o. s. v. icke allenast gifvit
rösträttsfiendema en trumf på hand
i striden om arbetarnes »mogenhet»
för medborgarrätten, utan dessutom
orsakat mycken bitterhet bland
ar-betsgifvame och skapat åtskilliga
förslag till stränga arbetsaftal, som med
straffpåföljd skulle binda arbetarne
vid vissa offentliga företag.
Den entusiasm, som arbetarne till
en början visade
»försöksmobiliseringen», förbyttes helt hastigt till det
djupaste missnöje. Orsaken
härtill är att söka i utgången af den ur
många synpunkter beklagliga strid,
hvilken efter sträjken uppstod vid
Separatorsfabriken i Stockholm.
Denna strid, som endast delvis ägde
sammanhang med storsträjken,slutade
med arbetarnes nederlag sedan
stor-sträjksfonden blifvit tömd och ett
antal af Stockholms största verkstäder
hotat med lockout om ej arbetarne
underkastade sig. Djup nedstämning
och ovilja mot »ledarne» uppstod
bland Stockholms arbetare efter den
olyckliga utgången; man ansåg att
sträjken börjats utan tillräcklig
förberedelse, att särskildt
storsträjks-fonden varit alltför obetydlig och att
de sträjkande ingifvits oriktig
föreställning om dess storlek, samt att
ledarne bort tillfråga Stockholms
arbetare innan de rådt till
underkastelse. Det må emellertid
ihåg-kommas, att de s. k. ledarne voro emot
storsträjkens igångsättande men
öfver-röstades af arbetarne, och att inför
den hotande faran af en allmän
lockout i ett af våra största yrken
det ansågs bättre att genast taga ett
mindre nederlag än ett framtida större.
En viss uppmärksamhet väckte
kritiken från en pratsjuk »anarkist», som
utan att tillhöra arbetarepartiet,
ansett sig som en dess ledare. Hans
inflytande synes inskränka sig till en
flock mycket oerfarna och lättledda
ungdomar, hvilkas verksamhet bestått
i att applådera sin »ledare» i talets
konst. Någon som helst betydelse för
arbetarrörelsen äger hvarken »ledaren»
eller de ledde.
Arbetsgifvare- En betydelsefull verkan
organisa- har emellertid
storsträj-tionen. ken att tillräkna sig. De
sammanslutningar mellan
arbetsgifvare,som nu ändtligen se dagen,kunna
otvifvelaktigt räkna sin uppkomst
eller sitt paskyndande af storsträjken.
Att dessa sammanslutningar innebära
från åtskilliga synpunkter - ett gifvet
framsteg, lärer väl ej kunna förnekas.
Ju bättre jämnställda i makt och
organisation de båda partema äro, dess
färre blifva öfvergreppen och dess
fredligare de uppgörelser som städse
kräfvas. Men i de program, som
arbetsgifvareföreningarne hittills
uppställt, saknas en viktig punkt: sträfvan
efter ett godt förhållande mellan
arbetsgifvare och arbetare, hvilket
dock borde vara en hufvuduppgift.
I dess ställe förekomma vissa
bestämmelser som synas innebära stora
faror, såsom t. ex. påbudet att
bojkotta arbetsgifvare som under
pågående sträjk öfverenskomma med sina
arbetare. Denna bestämmelse
förekommer i stadgarne för den allmänna
arbetsgifvareföreningen i Malmö,
hvilken snarast skulle motsvara
arbetarnes landsorganisation. Den förening
som förberedes i Göteborg, har
däremot tagit till sin uppgift att genom
assurans skydda medlemmarne mot
de förluster som genom sträjk kunna
uppstå.
... . . Den viktiga frågan
L** 4™l 0r~ om skiljedom i
arbets-betstvister. tvister tilldrager sig allt
större uppmärksamhet i alla länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
