Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så kom kristendomen med sitt stora kärleksarbete. Det blef
strängt förbjudet att sätta ut barn. Blott fattiga fingo nedlägga dem
vid kyrkans dörr. Och kyrkan löste på det vackraste sätt sin uppgift
att vårda de små.
Då kyrkans makt genom revolutionen delvis blef bruten, öfvergick
ansvaret för barnen till staten. Men staten hade icke tid att befatta
sig med barnen, och dessas lott blef därför nästan lika hård som i
forntiden.
Under Napoleons tid påbjöds upprättandet af hittebarn shus, det
blef förbjudet att fråga efter fadern eller modern och alla s. k.
»hittebarn» kommo i statens tjänst. Men dödligheten blef stor i de enorma
barnhusen. Det sades, att dessa borde bära som inskrift: »Här dö barn
på offentlig bekostnad.»
Det var som om’ en ny dag grydde, då män började sträfva efter
att gifva de små barnen den mänskliga rättigheten att dia sina egna
mödrar.
Talaren förordade varmt det påtänkta hemmet.
Storlhingsmand Castberg gaf en öfversikt öfver lagstiftningen på
detta område. Han betecknade de nuvarande förhållandena som en
skam för ett civiliseradt samhälle. Lagstiftningen hade svikit de etiska
krafven, i det att den låtit alla bördor hvila på modern.
Att beskydda moderns rätt är att beskydda barnet. Nu är barnet
rättslöst — ekonomiskt, socialt och moraliskt stämpladt.
Talaren förordade upprättandet af ifrågavarande hem och betonade
dessutom nödvändigheten af att samhället upprättar hem för ogifta
mödrar, då en så stor uppgift ej kan lösas blott på privat väg.
Af den diskussion, som följde på föredragen, hördes att
sympatierna för att bilda ett »hem för ogifta mödrar» voro stora och
allmänna.
Att saken väckt ett lifligt intresse inom vida kretsar i Kristiania
framgår äfven af de många till tidningarna insända artiklarna rörande
detta ämne. En af dessa artiklar i Intelligenssedlerne, signerad O. L.,
är af följande innehåll:
Om några bland oss äro ensamma och husvilla, så är det väl de
ogifta’ kvinnor, som skola ha barn. Litet hvar af oss ha nog hört
något om det. Vi veta nog, huru vi, de »rättskaffne» i samhället,
ofta tala till sådana. »Är det sant, att det är så med dig», säga vi
och fästa våra ögon strängt på den misstänkta, »då vet du, att hos
mig kan du icke vara längre.»
Följa vi med i rättsförhandlingarne, när en flicka har födt i
hemlighet, så skola vi mycket ofta, om ej alltid, se, att hon icke har
vetat, hvart hon skulle vända sig, icke har känt en människa, till
hvilken hon kunde anförtro sig i sin nöd. Alla dörrar ha varit
stängda, alla hjärtan kalla.
Om än många af oss äro tämligen barmhärtiga på afstånd, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
