Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. Oktober - Nödåret i Norrland. Af Yngve Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nödåret i Norrland.
Bref till Redaktionen af Social Tidskrift.
Ombedd att yttra mig angående nödåret i Norrland måste jag
dels på grund äf bristande tid för en mera detaljerad redogörelses
hopställande, dels af utrymmesskäl inskränka mig till några mera allmänna
omdömen.
Landets tidningar äro i höst rikligt försedda med meddelanden,
särskildt från Norrbotten, så att detaljer saknas ej, framdragna som exempel
på nödutsikterna här uppe. Men då man tänker på Norrbotten må man
hafva i minne detta läns stora utsträckning och jämförelsevis ringa
in-vånareantal. Dess 105,800 kvadratkilometer med blott 130,000 invånare
betyda något helt annat än t. ex. Malmöhus läns 4,830 kvadratkilometer
med 400,000 bebyggare. Hvilken utsträckning det blir fråga om, när det
gäller transport af föda och foder i dessa glest bebodda orter, kan
man ana af de anförda siffrorna. Men man må äfven ihågkomma,
att en ytvidd af c:a 27,000 kvadratkilometer utmed kusten och upp
efter älfvarna utgöres af ett jämförelsevis tättbebyggdt lågland, då
däremot den väsfra och större delen af länet, omfattande
lappinarks-socknarna, är högland af c:a 300 meters (^c:a 1,000 fot) medelhöjd.
I allmänhet kan man säga att låglandet med dess tätare befolkning
skonas från egentligt nödår, men så drabbas innebyggarna i höglandet
så mycket hårdare af bekymmer för vinterförsörjningen. Under det
man i kusttrakterna och upp efter älfdalarna idkar jordbruk i mera
egentlig mening och skördar ej så litet hö från »lindor» (gräsvallar)
o*ch mera högbelägen mark jämte säd för husbehof, har man i
lapp-markssocknarna öfvervägande myrslåttern och sjöslåttern att lita på
till kreaturens försörjning, och husdjursskötseln lämnar tydligtvis i
dessa trakter det väsentligaste bidraget till uppehället, under det
merendels nödtorftig spannmål måste hämtas söder ifrån. Redan föregående
år hafva för stora trakter af länet varit mer eller mindre »svagår»,
hvarigenom utsikterna för vintern förvärras. Våren blef sen,
försommaren torr, högsommaren öfver måttan regnig med otillräcklig värme
i höglandet, och så kommo därstädes frosten och snön och förtogo
utsikterna till skörd å myrar och sjöstränder, under det
vattenmassorna dels förhindrade slåttern äfven i låglandet, dels spolade bort
foder och förstörde dylikt i höladorna genom öfversvämning. I
låglandet har äfven mycken säd blifvit ofullgången eller skadats af
frosten. Det synes sålunda vara den hårda verkligheten, som talar, då
man förkunnar att nödår står för dörren i Norrbotten, ofin ej lämplig
och tillräcklig hjälp kommer emellan. Måtte man blott kunna hoppas,
att den allmänna offervillighet, som lyckligtvis synes möta från våra
landsmän söderut, från regering och kungahus, må träffa rätt på nöden
där den verkligen och mesi finnes, så att ej obehöriga som kunna reda
sig — låt vara med svårighet — gå de verkligen hjälpbehöfvande i
vägen. Den vakenhet och energi, som länsstyrelsen med vår aktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
