Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. Oktober - Nödåret i Norrland. Af Yngve Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
höfding i spetsen hitintills lagt i dagen, synes dock härutinnan lämna
de bästa garantier. Men länet är vidsträckt!
Söderut frågar man sig säkerligen om ej uppgifterna från
Norrbotten äro öfverdrifna. Jag tror att man i stort sedt ärligt kan svara
nej. Säkert skall all hjälp som kan lämnas vara behöfligt ty såsom
mången påpekat: Det gäller ej allenast att rädda folket från
hungersnöd i de behöfvande trakterna, utan missväxtåret skall säkert förlama
landets kraft för flera år och sätta allting tillbaka, om ej hjälp kommer
emellan. Nedslaktning af boskap i stor utsträckning, brist på utsäde
och penningbrist, hvad kan ej detta medföra! Dock måste erkännas,
att en del notisjägare och personer med allt för liflig fantasi i enstaka
fall komma fram till tidningarna med berättelser som i viss mån
vilseleda. Allt tal om fullständig missväxt inom länet eller inom
kommunerna eller total arbetsbrist är ganska säkert vilseledande. Här
på orten, vid Boden och inom öfverluleå kommun, kan man ej tala
om ens »svagår». »Skörd något under medelmåttan» torde för denna
bygden vara rätta uttrycket, och i allmänhet torde detsamma vara
gällande äfven för de öfriga kust- och låglandssocknarna om än
äfven där en hel del foder skadats. Å många gårdar torde man
t. o. m. fått god skörd. Den senaste tidens väckra väder har i dessa
trakter medgifvit inhöstning ända till nu. Till och med i vissa trakter
rätt långt upp efter Lule älf, efter Kalix och Torneå älfdalar äro
utsikterna, efter hvad jag försport, ej så alldeles förkrossande. Båda
länets folkhögskoleegendomar ha t. ex. fått sin gröda i det
närmaste inbärgad i medelgodt skick och rätt många äro de som ej alls
hafva rätt att klaga. Men som sagdt, så mycket mera behöfves
hjälpen å de stora vidderna norr och väster öfver. Jag sade »väster
öfver». Detta leder mina tankar öfver till Västerbotten. Med ytterlig
förvåning har jag sett, hur föga man uppmärksammat detta län under
förhållanden, som säkerligen ej stå Norrbotten efter i svårigheter.
Detta läns lappmarkssocknar ha säkerligen att förvänta svårigheter
fullt ut så stora som Norrbotten, fastän man ännu ej räknat öfver
dem. Jag hörde i dag af en fullt trovärdig person, att man redan i
fjol haft det så trångt i en viss västerbottenssocken, att man å exek.
auktion försålde 2 st., ganska goda kor, till 1 o kr. stycket! Och
personer, som färdats 12 å 14 mil ned till Norsjö för att hämta
lifs-medel, kunde få fara tillbaka med oförrättadt ärende. Och nu i år
står säkert nödår för dörren äfven där på många håll. Så svårt det
än är att behöfva öka anspråken på våra lyckligare lottade landsmäns
hjälpsamhet, kan jag dock ej underlåta att sända en kraftig maning
nedåt: Glommen ej Västerbottens lappmarkssocknar t
Folkhögskolan i Boden den 13 oktober 1902.
Yngve Melander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
