Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Egnahemsfrågan. Af Sven Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Granskaren framhåller spm ,»,den viktigaste anmärkningen .mot
förslaget», att kommittén fattatsin uppgift vara »att skaf a bofasta
arbetare, ej själfständiga jordbrukare», och han anser att komitten i
sitt uppdrag haft intet stöd för denna sin uppfattning, som dessutom
skiljer sig »väsentligt från den danska lagen», såsom »danska
auktoriteter» synes för honpm hafva bekräftat.
Med afseende härpå torde böra erinras, att det dels ur v^ssa af
de motioner, som föranledde riksdagens skrifvelse, dels "ur själfva
debatten framgick såsom ett biändamål med egnahemsinstitutionen, ^ådan
man inom riksdagen synts uppfatta. densamma, att bilda en faststam
ai jordbrukare, som emot daglön kunde biträda vid större jordbruk,
och man ansåg till och med egnahemsfrågans framgång bero på, om
för den fast bosatte arbetaren funnes tillfälle till arbetsförtjänst i närheten.
Hvad Danmark beträffar, framhöll den kommitté, som utarbetade
den danska lagen , af 1899, det dubbla ändamålet med lagen, nämligen
att lämna obemedlade. arbetare utsikt att med sparsamhet och duglighet
kunna förvärfva bättre lifsvillkor och den större själfständighet, som
följa af jordbesittandet, samtidigt jned att den arbetskraft, som blir till
öfvers från deras eget jordbruk, kan komma andra landtbruk till godo.
Den svenska kommittén har för sina hithörande förslag sålunda
haft stöd i såväl uttalanden från inflytelserika håll inom den svenska
riksdagen, som i det danska kommittéutlåtandet.
Granskaren anser egnahemskommitténs förslag vara för litet liberalt.
Han opponerar sig emot, att kommittén vill fastställa vissa åldersgränser
och vissa personliga kvalifikationer såsom »sparsamhet, nykterhet och
en hedrande vandel», han anser, att »uppgifter rörande låntagarens
enskilda förhållanden hade hälst bort undvikas», och han håller, före,
att det är oförklarligt, att den svenska staten skulle behöfva vara
ängsligare i afseende på säkerheten än den danska, som medger att
lånen få uppgå till 9/io af fastighetens värde plus inventarier, medan
den svenska kommittén icke anser inventarierna med afseende på svensk
rätt erbjuda tillräcklig belåningssäkerhet utan håller sig för
jordbruks-lägenheter till 4/s fastighetsvär det. Då äfven granskaren håller på
»statens säkerhet för lånens återbetalande», borde den svenska
kommitténs af en kompromiss inom kommittén uppkomna lånegräns vara
acceptabel. Och hvad de öfriga »mindre liberala» villkoren beträffar,
så äro de ju föreslagna icke för att låntagaren är eller skall känna
sig »hjälpsökande» utan just för, att staten ej skall göra »förlust på
affären». En man under 25 år har i regel ej vunnit den stadga, att
han egentligen vet hvad han i detta afseende vill, en man öfver 50
år har ej utsikt att lefva så länge, att han vid sin död hunnit
amortera mera än en mindre del af lånet. En sparsam och nykter man
med en hedrande vandel erbjuder gifvetvis större säkerhet för staten
än en man utan dessa kvalifikationer. I samma syfte verkar tydligen
också de uppgifter, som fordras rörande sökandens enskilda förhållanden,
hans arbete, besparingar o. s. v.
Allt detta bör emellertid ses äfven från en annan synpunkt, från
arbetarens egen. Staten bör icke i ett vidtgående egnahemsföretag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
