Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Egnahemsfrågan. Af Sven Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
locka in en persoD, som saknar nödiga betingelser därför. Den
egnahemsökande arbetaren måste äga en sparad penning såsom grundplåt,
han får ej lockas till skuldsättning utöfver rimliga gränser och han måste
äga vissa personliga betingelser, eljest resulterar det hela i elände för
honom själf och hans familj.
Granskaren anmärker att kommittén bestämdt ett maximipris för
jordbrukslägenheter af 4,000 och för andra fastigheter af 3,000 kronor
och han förmenar detta vara ett för vårt land olämpligt »fastslående
af priset», som är »praktiskt omöjligt». Härmed förhåller det sig
emellertid så, att den svenska kommittén antagit danskarrfas maximum,
4,000 kronor, hvilket otvifvelaktigt passar för södra Sverige, men anser
dock att »å andra orter en dylik lägenhet kan förvärfvas för vida
lägre pris». Kommittén har just velat rätta sig efter hvad granskaren
själf framhåller, nämligen förhållandenas växling.
En hel del af granskarens öfriga anmärkningar, som vid ett
skrif-bord kunna synas nog så välbefogade, t. ex. angående för hög ränta,
33/4 % i stället för 3 % som i Danmark, måste förfalla inför den,
som praktiskt känner, huru af de härvidlag bestämmande, regeringen
och riksdagen, sådana frågor pläga bedömas. Staten måste äga full
säkerhet för de utlånade medlen, och låntagarna få icke gynnas på
öfriga medborgares bekostnad, dessa två grundsatser måste tillgodoses,
för att förslaget skall hafva åtminstone hopp om framgång. Men
därtill fordras en hel del garantier, därtill fordras bland annat, att
exempelvis räntan ej sättes lägre än den ränta staten själf får betala. Som
granskaren för öfrigt själf framhåller, låntagaren är ingen hjälpsökande,
han bör därför icke hafva allmosor, utan blott sin rätt, hvarken mer
eller mindre.
Med afseende på lånens förenande med lifförsäkring ägnar
granskaren mig personligen en artighet. Jag vill med anledning däraf
nämna, att det verkligen geniala och nya uppslag, som i detta afseende
lämnats, icke är min förtjänst, utan äran tillkommer i främsta rummet
matematikern i Thule herr K. Dickman och professor E. Phragmén.
Till sist blott ett par ord för egen del.
Jag är, i likhet med den ärade granskaren, af den åsikten, att
egnahemskommitténs förslag blott är en halfmesyr. Städernas i staden
boende arbetare äro nämligen uteslutna, och skapandet af själfständiga
jordbrukare kunde i väsentliga delar mera tillgodosetts. Men med
hänsyn till det ganska begränsade uppdrag, som åt kommittén gafs,
var det icke möjligt att utvidga kommittéarbetets område, och jag
håller före, att vårt arbete, trots de brister som kunna förefinnas, dock
är ett steg i rätt riktning. Att det är ett ärligt menadt försök att
bringa en stor social fråga närmare sin lösning, vet jag.
Högaktningsfullt
Sven Palme.
Af utrymmesskäl måste “Granskarens0 svar å detta genmäle, som kommit oss
tillhanda omedelbart före tryckningen, öfverstå till nästa häfte. „ ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
