Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Émile Zola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu ett arbete, midt under hvilket döden, som utan tvifvel
förvånades öfver att en sådan uppgift skulle fullbordas af en enda arbetare,
nyss häjdat hans arm. Han hade uppställt för sig ett dubbett mål:
att vara en social tidpunkts historieskrifvare och en litterär medarbetare
i en stor, mödosam vetenskaplig uppgift. Han hade drömt om att
vid studiet af den sociala människan och genom frambärandet af
hennes känslor och gärningar i romanen tillämpa den positiva
vetenskapens förfaringssätt, som grundats på rön och erfarenheter. — –-
Han har visat oss tidpunkten, då den oerhörda utvecklingen af konsten
att förfärdiga maskiner och deras alster med tillhjälp af list blef några
få ägares tillhörigheter, då dessa gjordes till herrar öfver världen, det
mänskliga arbetet, den fysiska naturen, luften, vattnet, jordens alster,
lifvet och döden. Han har visat huru, midt under de gagnlösa
politiska omhvälfningarna och de lönlösa förändringarna i styrelsesättet,
regeringarna och den administrativa makten ägde bestånd endast genom
dem och för dem, att det var till deras försvar och för deras bestånd
som all möjlig kraft i tvång och tryck genom domare, präster och
soldater användes — — —. Och därjämte har han visat den
ofantliga mängden af olyckliga, sådan som den skapades för slafveriet och
salariatet genom det öfverdrifna och därför ohälsosamma arbetet, genom
alkoholismen och alla de laster och den råhet, som olyckan aflar.»
Zolas strid för Dreyfus’ befrielse blef hans eget lifs stora roman,
inledd med det ljungande brefvet »Jaccuse» (jag anklagar) till
Frankrikes president, i hvilket han anklagar hela raden af »rättvisans»
handhafvare. Fri från personligt agg ville han blott seger åt det
godas idé. Därom vittna de manliga slutorden i detta bref, hvilket
redan blifvit en viktig del af Frankrikes kulturhistoria: »De personer,
jag anklagar, känner jag icke, har aldrig sett dem och har mot dem
hvarken agg eller hat. De äro för mig endast inbegreppen af en
social ond vilja. Och den handling, som jag nu utför, är endast ett
revolutionärt medel att påskynda sanningens och rättvisans genombrott.
Jag har endast en lidelse, nämligen begäret efter ljus i den
mänsklighets namn, som lidit så mycket och som har rätt till lyckan. Min
flammande protest är endast ett skri ur djupet af min själ.»
Zola blef dömd af jurymännen, ehuru han aldrig utstod sitt
fängelsestraff. Med en profets brand i sina ord svarade han sina
domare: »Jag skall segra. Jag har icke velat, att mitt land framhärdar
i lögn och orättvisa. Man kan dgma mig här. En dag skall
Frankrike tacka mig för att jag hjälpt till att rädda dess ära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
