Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Social månadsrevy. Af G. H. von Koch och Ernst Liljedahl - Korta notiser - Religiös bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 28 oktober är en
bemärkelsedag i Sveriges kommunikationers
historia. Då öppnades nämligen den
elektriska spårvägsdriften i rikets andra
stad. Det är onödigt att framhålla,
hvilken betydelse detta utmärkta
kommunikationsmedel har för ett
samhälles utveckling. Vare det nog
sagdt, att bostadsfrågan aldrig kan
tillnärmelsevis lösas förrän detsamma
kommit till användning. Nu har
Göteborg åter gått i spetsen på det
kommunala området. Huru länge
skall det dröja innan Stockholm
skall följa exemplet?
Det bekanta Raabska
pensionerings-förslaget är nu efter årslånga
förarbeten i det närmaste färdigt att
framläggas för Riksdagen. Sedan det
undergått sin sista granskning, skola
vi egna detsamma en utförlig
redogörelse. Q H VQn Koch
d r a /w »Den som söker bland
Religiös bi/d- kunskapsföremälen efter
n,n9- religionen, bär sig åt
såsom en person, hvilken springer
omkring och letar efter sina egna ögon»
är en af de många glänsande
afo-rismema i Vitalis Norströms geniala
skrift om * Den religiösa kunskapen.»
Så blir också all diskussion om
religionen å ena sidan, där man står
utanför densamma, ett fåfängt letande
bland kunskapsföremålen,
resulterande i bekännelsen, att man intet
vet om en Gud och ett tillkommande
lif, och å andra sidan, där man btår
innanför religionen, en visshet utan
behof af empiriska bevis. Denna de
intresserades tudelning i tvänne
motsatta läger gjorde sig också gällande
vid den diskussion om kristendomen,
som anordnades i Folkets hus i
Stockholm den 31 sistlidne okt. med
ett inledningsföredrag af pastor A.
Holm från Svalöf. Fiukten af dylika
diskussioner består lyckligtvis ej däri,
att någon »omvändelse» kommer till
stånd; det vore beklagligt om det
religiösa lifvet ej rörde sig djupare i
personligheten än att det kunde
öf-verföras i en handvändning, enligt
pietistisk metod, från den ena
människan ti 1 den andra. Den
väsentliga nyttan af liknande
religions-debatter som den i Folkets hus
torde ligga däri, att motparterna i
den mån de äro ärliga få intresse
för hvarandras tankar och synpunkter.
Det statskyrkliga elementet bör få
en tydlig föreställning om all den
»välsignelse», som den nuvarande
kristendomsundervisningen medför,
när den ene arbetaren efter den
andre uppträder och med några
bittra ord affärdar hela
kristendomen. Och arbetarna böra genom
sådana inlägg som exempelvis prof.
Rudins få syn på en vackrare sida
af hvad de förstå med kristendom,
än den de lärde känna vid pluggandet
af katekesen i folkskolan. Där måste
de fastän barn, hvilka med kropp
och själ kunde vittna om allt det
elände, som ännu rufvar öfver de
ekonomiskt sämst lottade inom
samhället, lära sig hur »Gud försörjer
mig rikligen och dagligen med kläder
och föda, hus och hem m. m. och
med allt det jag till timlig näring
behöfver.» Att en sådan lättsinnig
behandling af religionsfrågans
kärnpunkt — om Guds försyn — som
den vår katekes tillåter sig lätt väcker
bitterhet och misstro mot religionen
är förklarligt. Prof. Rudin pekade
på kristendomens väsen, som icke är
en världsförklaring utan en seger
öfver lif och död, och framhöll hur
Jesus dragit fram de fattiga, sjuka
och brottsliga i det sociala
medvetandets ljus och tillagt alla
människor, arma som rika, onda som
goda, ett lika personlighetsvärde.
Också blef prof. R:s anförande hälsat
med allmänt bifall, hvilket vittnar
qm att när kristendomens försvarare
bryta sig lös ur dogmkedjan och
förkunna kärlekens evangelium, omsatt
i social sträfvan, skola de förstås af
arbetarerörelsens män och kvinnor.
Några dagar efter nämda diskussion
höll prof. R. en söndagseftermiddag
inför så många åhörare som den
stora A-saltn i Folkets hus kunde
rymma ett föredrag om »Själens
odödlighet». Det räckte 1 */* timma,
men publiken, som nästan
uteslutande bestod af arbetare, visade inga
spår af trötthet utan följde med djup
tystnad den sympatiska
framställningen.
En annan yttring af religiöst
bild-ningsintresse har bjudits Stockholms
invånare å Arbetareinstitutet, där
d:r Allen Vannérus, förf. till en
kritisk skrift mot Vitalis Norström och
en del andra filosofiska arbeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
