Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Social månadsrevy. Af G. H. von Koch och Ernst Liljedahl - Religiös bildning - Statskyrkan - Excelsiorförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreläst öfver frälsnings- och
guds-begreppen, häfdande ateismens
berättigande att stå bredvid
kristendomen som en lika värdefull åskådning.
Alla religiöst intresserade, som varit
i tillfälle att bevista de trenne
föreläsningarna, känna förvisso
tacksamhet mot d:r V. för hans klara
framställning af den filosofiskt skolade
ateismen och den lidelsefrihet,
hvilken sympatiskt präglar hans kritik
af deras tro, som stå innanför
religionen. Det är af vikt för
genomförandet af religionsfrihetens stora
tanke, såväl i lagstiftningen som i
människosinnet, • att kristendomens
anhängare taga kännedom om sina
ärliga motståndare. Att den religiöse,
som genom en inre erfarenhet af den
mest personliga art vet sig ha berört
en högre makt, icke rubbas i sin tro
är själfklart, men just därför bör
han eftersträfva att förstå dem, hvilka
ej haft lyckan att göra en sådan
erfarenhet. Inom den sanna religionen
finnes ingen plats för
ofördragsamhetens ande.
Statskyrkan visar sig
Y ’ fortfaxande stå fjärran
från den kärleksidé,som födde
kristendomen till världen. Våra domkapitel
ha med ett enda undantag
(Strängnäs) afstyrkt k. m:t bifall till
riksdagens skrifvelse om upphäfvande af
de bestämmelser i 1894 års
jordfästningslag, som föreskrifva att själf
-mördare skola begrafvas »i stillhet».
De olyckliga efterlefvande till de
ännu olyckligare, som af förtviflan
välja döden framför lifvet, skola
enligt statskyrklig människokärlek
skymfas vid grafven. Riksdagens
Andra kammare biföll utan diskussion
den behjärtade reformen att ändra
detta, och den annars sent
reformvänliga Första kammaren fattade
samma beslut med den
öfverväldi-gande majoriteten af 101 röster mot
24 — men domkapitlen, som skulle
representera den kristna kärleken
särskildt värdigt, hafva — vi hoppas
mot bättre vetande — ställt sig på
kärlekslöshetens ståndpunkt. Det
kan komma en dag, då lagen om
själfmördares jordfästning blir utan
försköning tillämpad på statskyrkan
själf. Dess själfmordstendenser äro
tydliga nog och Sveriges folk kan
finna det för sin kulturella trefnad
behöfligt att »i stillhet» begrafva en
kyrka, som bär hand på sig själf.
Besinningens frist kan mot all klerikal
förmodan en dag vara ute, om icke
den officiella pånyttfödelsen snart
tar sin början. Framför allt till
domkapitlen adressera vi Geijers ord, att
»olyckans helgd, aktningen för de
svagas rätt är öfverallt religionens
första moraliska resultat.» När ha
kyrkans män i den kristna kärlekens
namn sträckt ut händerna för att
draga upp det tunga reformarbetet
i vårt land till ljusare och bättre
lifs villkor? När skola våra präster
inse, att den skilj o vägg, som reses
mellan tro i teori och förnekelse
i praktik, icke hör till de
skinande murarna i det nya
Jerusalem? Krasst i all sin andlighet
ser städse kyrkomötet, liksom
riksdagens kyrkliga parti, på lifvets stora
humanitära spörsmål. När skall
kyrkan rensas från dogmernas
religions-lösa bråte ? När skall den våga träda
fram och försvara religionsfrihetens
djupt kristna tanke? Ar frågan om
utträde ur statskyrkan utan att be*
höfva uppge annat kristet samfund
löst, rätt för statskyrkans medlemmar
att ingå civiläktenskap, upphörande
af, prästs själfskrifvenhet att vara
ordförande i skolråd, rätt för lekmän
att deltaga i biskopsval, upphörande
af kyrkomötets vetorätt, befrielse för
främmande trosbekännare från skatt
till statskyrkan — är något af dessa
spörsmål bragta ur vår
parlamentariska värld såsom lösta? Nej, men
nu erbjöds med nämda
riksdagsskrif-velses hänskjutande till domkapitlen
ett tillfälle för den statskyrkliga
opinionen att säga ett humant ord, som
visserligen skulle varit själfklart som
ett axiom, men dock innebärande
något lifskraftigt och nytt, om det
kommit från det hållet. Troligen
kommer ej k. m:ts beslut att röna
inverkan af den statskyrkliga
opinionen, utan blifva ett bifall till
riksdagens begäran.
_ . . En ny yttring af
txcelsior- de folkliga
kultursträf-förbunaet. van(jena Söker
tidskriften »Fyrväplingen» i Skara häfda
genom åstadkommande af ett
natio-nelt förbund — »Excelsiorförbundet»
— med lokalföreningar,
provinsföreningar och en generalförsamling med
öfverstyrelse. Tanken är den
demokratiska att folkbildningssträfvande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
