Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Folkbildning: ”Fälthögskolan”. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ett »Folkets hus» snart kommer att finnas i hvarje socken och by,
och att den nya idén med förevisande af goda skioptikonbilder,
åtföljda af text, vinner den lifliga anslutning, som redan ingångna
rekvisitioner utlofva.
Att äfven skolreformer äro nödvändiga vet en hvar, som inser
faran af att katekestyranniet får lägga beslag på barnens bästa krafter.
Ett ämne, som lyfter ungdomens tankar högre än både stora och lilla
katekesen förmå tillsammans, är utan tvifvel läran om stjämhimmelen.
Om jordens plats i rymden, om orsakerna till dygnets delning,
årstiderna, månens faser o. s. v. sväfvar nästan hela skolungdomen i
okunnighet. Att solen födt jorden anses som en onödig småsak, men
att Sara födde Isak och hur gammal hon då var — det måste hvarje
barn veta.
De värnpliktiges okunnighet om gällande valrättsbestämmelser och
de sju häpnadsväckande svaren, att det är konungen, som tillsätter
riksdagsmännen, ge nog anledning iill en del reflexioner, som det här
dock ej är platsen att ge ord. Endast ett par synpunkter.
Rösträtts-reformens motståndare få näppeligen vatten på sin kvarn genom dylika
»utredningar», ty talet om »arbetarnas omogenhet» slår eko i den
bergvägg af konservativ oförståelse, med hvilken man sökt spärra
vägen för det fjärde ståndets frammarsch. »Mogen» för utöfvande af
politisk rösträtt blir ingen, förr än han haft tillfälle att utöfva en
sådan rätt och med varm själ kastat sig in i det socialpolitiska lifvet,
liksom ingen blir en duglig vapenförare, innan han fått vapnet i sin
hand och öfvat sig. Först när staten ger full medborgarrätt åt alla
myndiga kvinnor och män, vaknar dess själfbevarelsedrift på fullt
allvar, och då komma nog kraftigare åtgärder att vidtagas för
medborgarnas sociala upplysning än de, hvilka vi hittills bevittnat från
statsmakternas sida. Till sist kan erinras därom, att man icke sällan
bland a.rmébefälei påträffar en ganska stor okunnighet i medborgerliga
frågor — en naturlig följd af den samhällsfientliga läran, att »armén
och flottan skola vara neutrala» i sociala frågor, liksom om försvaret
ej hade alla sina rötter i sociala förhållanden. Arméns moraliska
utveckling är jämnlöpande med samhällets, och vi gå nog framåt. Det
sociala intresset inom officerskåren har visserligen ännu mången het
dust att utkämpa med den gamla samhällsfientliga militärkastandan,
men utvecklingslinien förlänger sig dock hän mot det ideal, där
armé-och medborgaranda äro ett.
Att mycket finnes att uträtta vid »fälthögskolan» torde bland
annat framgå af hvarje undersökning af de värnpliktiges
allmänbildning. Mot själfva idén om medborgerlig undervisning inom armén
har emellertid från militärt håll invändts, att den för knappa
öfnings-tiden ej medgifver något dylikt folkbildningsarbete och från civilt håll
har betonats, att officerskåren ej är kompetent att realisera den vackra
tanken.
Båda dessa kardinalinvändningar torde i viss mån vara riktiga.
Ett effektivt folkbildningsarbete inom armén förutsätter en effektiv
härordning med tillräcklig utbildningstid, ty gifvetvis är den rent militära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
