Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Folkbildning: ”Fälthögskolan”. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdigheten krigsinrättningarnas ändamål såsom sådana. Men falsk är
dén slutsatsen, att det militära bör afkopplas från det sociala lifvets
moraliska och intellektuella kraf. Armén står städse i blodfull
förbindelse med de sociala förhållandena.
Men det behöfs i denna sak mer än principklarhet för tanken
och tillräcklig tid för den goda viljan. Det behöfs jämväl kunskaper
för att åstadkomma en effektiv undervisning. Är officerskåren
kompetent? Här finnas både ja- och nejsynpunkter. Officerarna känna
sina soldaters intelligensnivå och äro vana att tala till dem, medan
en del af de unga akademiska föreläsare, hvilka besökt mötesplatserna,
lämna mycket öfrigt att önska i populariseringskonsten — de vände
sig för ofta till befälet och glömde manskapet. Ej ett enda ord, som ej
flertalet bland soldaterna förstår, bör begagnas af en föreläsare.
Ensam kan ej officerskåren lösa fälthögskolefrågan.
Krigsskolebild-ningen omfattar ännu ej en sådan uppgift. Därtill kommer en annan
sak. Militäryrket är framför allt ett praktiskt yrke, hvarför den duglige
officeren i regeln har mindre utpräglad fallenhet för den teoretiska
verksamhet, som »fälthögskolan» fordrar. Det är betecknande, att de
svenska officerarna blott undantagsvis deltagit i det nationella
folkbildningsarbetet. Folkhögskoleväsendet, föreläsningsrörelsen,
folkbiblioteks-idén o. s. v. torde för dem vara tämligen främmande företeelser.
Deras intressen utanför det militära facket hafva i allmänhet omfattat
det praktiska lifvet, där deras vana vid ordning, punktlighet och raskhet
kommit väl till pass. Om all mänsklig verksamhet gälla för öfrigt en
tänkares ord, att »utvecklingens ande aktar icke för rof att fråntaga
sina verktyg ett öga, på det att de med det andra så mycket
strängare må ha det mål i sikte, för hvars skull de egentligen äro till.»
Någon varm sympati inom officerskåren har den militära
folk-bildningstanken ännu ej lyckats förskaffa sig, dels på grund af
ofvannämnda skäl, dels emedan det rent militära arbetet fordrar mer än
öfningstiden kan infria. Men någon afvoghet har å andra sidan i regeln
ej försports mot den goda idén. Man har under den förflutna sommaren
vid några regementen gjort hvad man förmått med de inre och yttre
medel, som stått till förfogande. Vid andra regementen torde man
på förhand fastslagit som ett faktum, att tiden vore alldeles otillräcklig
för något bildningsarbete, glömmande att bildande förströelser aldrig
böra saknas å en mötesplats, så snart vederbörande anse, att
öfningstiden ej är för kort för de »nöjen», hvilka serveras å marketenteriet.
Vid ett regemente tyckes man så grundligt missförstått idén
med »fälthögskolan», att undervisningen reducerats till en och annan
uppläsning från papperet af någon skildring öfver ett fältslag eller till
utfall mot — den politiska storstrejken. Politik bör ej bedrifvas
inom armén.
De officiella bestämmelser, som fastställdes af k. m:t till
efterrättelse vid årets vapenöfningar, innehöllo äfven en anvisning om sättet
för bildningsarbetets bedrifvande bland de värnpliktige. »Under de
värnpliktiges utbildning bör», yttras i generalordern, »städse
uppmärksamhet ägnas åt allt, som kan främja deras fosterlandskärlek och med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
