Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Folkbildning: ”Fälthögskolan”. Af Ernst Liljedahl - Några beväringsintryck. Af Studentbeväring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liden för »fälthögskolans» verksamhet måste, såsom skedde å
Malmen, hufvudsakligen sammanfalla med den första utbildningsperioden,
innan tillämpningsöfningarna taga sin början, d. v. s., att
undervisningen kan fortgå hela beväringsrekrytskolan utom under dess tre sista
veckor. Stundom lägga sig dock äfven öfningshinder i vägen under
den första mötesperioden, men af sommarens erfarenheter visade det
sig, att de i allmänhet kunde öfvervinnas.
Resultatet af folkbildningsarbetet å Malmen kan gifvetvis ej
tillmätas stor betydelse på grund af deij knappa tid, som stod
vederbörande regementschefer — öfverstarna Lovén och Brändström — till
förfogande. Att dock något vunnits genom de officiella föredrag, som
hållits, och den verksamhet, som bedrifvits af den militära
nykterhetsföreningen å Malmen, torde man dock äga rätt att hoppas. En
obligatoriskt åhörd och lärorik föreläsning i veckan *) och dessutom
frivilligt åhörda föredrag om kvällarna bilda en så pass stor insats i
denna sak, att någon behållning och, hvad som är det viktigaste,
någon andlig väckelse och lust till själfstudium säkert fått
besittningsrätt till de ungas intressen.
Några beväringsintryck.
Skall vår nya härordning kunna blifva så effektiv som möjligt, är ett godt
förhållande mellan trupp och befäl nödvändigt och grundas säkrast på likhet inför
fältstrapatsernas och fältförsakelsernas fordrande lag. Utan kännedom om såväl de
värnpliktiges som befälets tankar i denna viktiga sak blir frågan olöst. I de
militära tidskrifterna äga våra officerare språkrör för sina åsikter. Social Tidskrift, som
i mån af utrymme ägnar de militärsociala frågorna sin uppmärksamhet, vill till vårt
försvars gagn lämna värnpliktige, som fullgjort sin tjänstgöring, tillfälle att uttala
sina åsikter om ett och annat i det militära lifvet. Nedanstående lifliga skildring af
en akademiskt bildad ung man vittnar om de vakna blickar, med hvilka de
värnpliktige betrakta sitt befäl. Mot förf:s beaktansvärda inlägg vill redaktionen endast
göra den erihran, att i likheten • ej får fattas blott efter skenet — ehuru äfven det
här har sin betydelse — ty hvarje militär befälhafvare har en tjänstgöringstid af i
regeln 30 år och har dessutom under sin rekryttjänstgöring (i allmänhet två år)
utstått betydligt flera och äfven mödosammare strapatser än de, som åläggas de
värnpliktige. Detta får dock ej afpruta på krafvet, att all veklighetsproviantering bör
vara bannlyst från hvarje samband med arméns faltutrustning. Och härmed lämna
vi ordet åt förf.
Oktoberregn, våta kalkvägar.
Étt stycke framför kompaniet rider kaptenen på gamla Pontus,
som han lånat i staden för denna höstmanöver. Och i téten går
löjtnanten med det ståtliga utseendet; han skulle vara en idealisk officer,
om man af en sådan blott fordrade, att han skulle vara en gentleman
och att han skulle vara nitisk och duglig i tjänsten. Men nu fordras,
nu bör man fordra ofantligt mycket mer. Han skall äfven vara kamrat
och uppfostrare.
Kamrat, ej blott så att han dagligen uttalar sitt »god morgon,
kamrater» och får till svär ett »god morgon, löjtnant» — (naturligen
ej — rysliga tankel — ett »god morgon, kamrat»), utan så, att han
*) Halfva beväringsstyrkan om onsdagarna och den andra hälften om söndagarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
