Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Egnahemsfrågan - I. Af Carl Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsmakternas begynnande intresse för det s. k.
egnahems-sträf-vandet har nog till väsentlig del sitt ursprung i en vaknande
förnimmelse af, att ett allvarligt arbete måste insättas på att främja
närings-lifvets utveckling. Särskildt inför den växande lavinen af
improduktiva utgifter framstår allt tydligare såsom en lifsangelägenhet för
landet att söka höja det nationella arbetets produktiva kraft. Och
otvif-velaktigt vinnes detta främst genom förbättrade arbetsvilkor för menige
man i riket.
I sådan syftning aflät 1891 års riksdag en skrifvelse om åtgärder
för att bereda obemedlade eller mindre bemedlade personer egna
jordbruk. För denna frågas behandling tillsattes den s. k.
jordbrukslägen-hetskommittén. Dess arbeten hafva ledt till, att en del kronojord
utstyckats och sålts. Vidare har genom den på kommitténs initiativ
tillkomna egostyckningslagen beredts tillfälle till ett enklare förfarande
för styckning af jordbruksfastigheter, hvilket nog är till nytta i
södra och mellersta Sverige, men i Norrland företrädesvis
förverkligar riksdagens afsikter på det sättet, att bönderna därstädes
förvandlas till obemedlade eller mindre bemedlade torpare. Slutligen föreligger
ett dyrbart projekt till kolonisation på en plats invid Gellivarabanan,
hvilket dock ännu ej kommit till något utförande.
Dessa ganska magra resultat, föranledde att riksdagen år 1899
sökte få ett annat grepp på saken genom en begäran om utredning i
syfte att främja tillkomsten på landsbygden af s. k. »egna hem».
Men någon klarhet om mål och medel gjorde sig icke heller i detta
afseende gällande. Mången trodde att frågan nu gällde något annat
än det förutnämnda statssträfvandet att skapa jordbrukslägenheter.
Och på sådant sätt har egna-hemsfrågan i officiel mening blifvit en
oklar sammanblandning af två skilda hufvudsaker: skapandet af sunda
och trygga bostäder åt befolkningen i städer och industrisamhällen
samt bildandet af själfständiga små jordbruk åt landtbefolkningen.
Detta famlande — helt naturligt för öfrigt i begynnelsen af en så
svår frågas lösning — har äfven tillfört den i följd af sistnämnda
riks-dagsskrifvelse tillsatta egna-hemskommittén en viss ofruktbarhet i dess
uppgifter. Detta rår ej kommittén för. Men ett fel hos densamma
synes vara, att den förbisett bristerna i sitt uppdrag eller åtminstone
underlåtit framhålla desamma. Kommittén har tvärtom, lydigt och utan
missmod, sökt att på grundvalen af den oklara begränsningen af ämnet
föreslå åtgärder i syfte att på landet skapa, dels bostadslägenheter för
industriarbetare och dels jordbrukslägenheter, som skulle vara något
annat än egna jordbruk.
Den bostadsfråga, som kommittén sålunda behandlat, kan
emellertid, föreställer jag mig, aldrig få en tillfredsställande lösning utan att
den tages i samband med och såsom ett utflöde af städernas stora
byggnadsfråga.*) Endast därigenom vinnes den erforderliga
öfverblic-ken öfver ämnet samt möjlighet af en genomförd planläggning af
det-samma. Men en sådan utgångspunkt har varit för kommittén afskuren.
*) Jämf. lagutskottets utlåtande n:o 56 vid 1902 års riksdag i anledning af
motion af M. F. Nyström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
