Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Egnahemsfrågan - II. Af G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förallt att åstadkomma en allsidig utredning. Visade det sig sedan ^tt
denna utredning pekade åt annat håll än det som antyddes i
riksdags-skrifvelsen, kunde ju kommittén anhållit om ett mer vidgadt område
för sin verksamhet, eller åtminstone i motiveringen till förslaget
framhållit sina hufvudsynpunkter. Men icke någon af dessa utvägar anlitades.
Förslaget framlades utan någon reservation, utan någon antydan om
att kommittén ej ansåg detsamma vara det tänkbarast bästa. Den som
läser betänkandet får ej en aning om att kommittén velat eller tänkt
sig en annan lösning af frågan.
Häri ligger, så vidt jag förstår, det felaktiga i kommitténs
tillvägagångssätt. De små synpunkterna ha fått en dominerande plats,
de stora ha skjutit undan. Hvem kan t. ex. tänka sig att
egnahemstanken skall bli en »social genombrottsfråga», som hr Lindhagen
uttrycker sig, om ej de nyskapade små jordbruken bli själfständiga?
Kan man förmå jordbruksarbetarne att bli kvar på landet genom att
från början ordna det så, att de ej kunna »ingå i jordägames klass»
utan måste fortfarande vara »arbetare i egentlig mening»? Kan man
i någon väsentlig grad hämma den största olycka som vårt folk nu
lider af, åderlåtningen tillföljd af emigrationen, genom att föreslå
halfmesyrer? Riksdagen ocb den stora allmänheten skulle säkerligen
ha varit kommittén tacksamma om vid försöken att påbörja
egnahems-frågans lösning de stora synpunkterna tagits med i räkningen.
Beträffande frågans detaljer måste jag till en början säga, att jag
ej funnit några skäl hvarför ej svenska staten skall kunna våga lemna
lika höga lån som den danska. Den föreslagna lånegränsen — 4/5
af fastighetsvärdet mot danskames af samma värde + inventarier
— har endast motiverats därmed, att en högre gräns »ej låter förena
sig med nödig omtanke om statens säkerhet» och att den skulle
vara »i hög grad äfventyrlig» för arbetaren. Något annat skäl än
detta lösa påstående finnes ej. Någon ogynnsam verkan af den högre
lånegränsen har ej veterligen försports i Danmark. I Norge har en
lånegräns af 9/io af sammanlagda värdet å jord och å byggnad föreslagits.
Äfven i den svenska kommittén synes den högre gränsen haft
förespråkare emedan den nu föreslagna är en kompromiss.
Beträffande bestämmelserna om låntagarnes ålder och låneräntan har
jag ej uttalat några »skrifbordsanmärkningar», endast konstaterat
skillnaden mellan det svenska förslaget och dess förebild.
Att däremot för statens säkerhet fordra att låntagaren skall lämna
en fullständig redogörelse för sina privata förhållanden synes vara
oriktigt. Är det fråga om välgörenhet, kan ju en dylik undersökning
vara på sin plats. Men här är det blott fråga om en rätt, som bör
tillkomma en och hvar som af t. ex. kommunalmyndigheten kan erhålla
goda vitsord. Att under sådana förhållanden inkvisitoriskt utfråga den
lånesökande om hur han förvärfvat sina tillgångar (arf, gåfva, egen
besparing o. s. v.), hvilka skulder han har, hvad han sysselsatt sig
med under senare år, hvilken hans arbetsinkomst är och hvarmed han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
