Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Skilda sociala frågor: Lazzaronernas dag. Kulturbild från det moderna Italien. Af Hugo Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kröningshästar. De äro till den grad insmidda i glänsande metaller
att metallytan täcker största delen af deras kroppar, och tofsar och
plymer i bjärta färger svaja från selens alla partier.
Hvad som emellertid kanske mest af allt slog oss med förvåning
var den fullständiga frånvaron af turister. Och än egendomligare, icke
en enda person tillhörande något högre samhällslager syntes till. Vi
borde således kunnat smickra oss med att blifva föremål för en viss
uppmärksamhet, besvärlig om den tagit sig form af tiggeri. Men vi
kunde vara lugna. Ingen människa ägnade oss så mycket som en
blick. Alla dessa tusentals människor, tillhörande de allra fattigaste
lagren, hade roligt och hade annat att tänka på än att observera två
tråkiga främlingar. Också betraktades vi som luft, hvar vi trängde
fram. Jag önskade jag kunnat på
torget i Madona del Arco placera
några af mina bekanta, hvilka icke
kunna finna toner nog höga att jämra
sig öfver det italienska packets lättja,
demoralisation, efterhängsenhet och
tiggeri.
Emellertid förmärktes inom massan
en stadigt fortgående dragning emot
kyrkan, som påminde oss om, att det
i dag ej var en marknad utan en
kyrklig fest.
I strömmen som sakta väller
fram mot stora ingångsportalen spela
vi vattendroppens roll, i det de egna
rörelserna knappt ha någon betydelse.
Gendarmerna i den trekantiga hatten,
den rödfodrade fracken,
silfvergato-nerna och de hvita handskarna, anse
sin bestämmelse vara att pryda platsen
och söka ej åstadkomma någon reda
i trängseln, ett för öfrigt lönlöst försök. Kokta majskolfvar bjudas ut.
Allt är virrvarr, så för ögon som för
•öron. Kyrkans klockor ringa oförtrutet och hastigt, från marknadsplatsen
höras trummor och messingssextetter, människomassans glada larm samt
åsnornas hemska läten; från kyrkans inre hvalf tonar orgeln doft under
det skrofliga munkröster enformigt sjunga; andra munkar bjuda under
rop ut madonnabilder; åter andra boxa sig fram med sparbössor, hvars
slantar de låta utföra en infernalisk dans för att locka flera; småbarn
skrika, ungdomen skämtar, de andäktiga falla på knä obekymrade om
trängseln.
Långsamt, steg för steg skjuter massan fram. Vi ha god tid att
låta ögonen följa kyrkans egendomligt dekorerade väggar. Från golf
till tak äro de täckta med votivtaflor af tänkbarast tarfliga art
omväxlande med kryckor och barnleksaker m. m., allt skänkt såsom
tacksamhetsgärder för helbregdagörelse. Men tiderna förändras 1 Bestå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
