Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Skilda sociala frågor: Lazzaronernas dag. Kulturbild från det moderna Italien. Af Hugo Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
religiösa extasen. Jag såg ingen manlig individ offra sin tunga åt den
egendomliga ceremonien.
Vi hade småningom förts in i kyrkans innersta hvalf. Trängseln
hade nu en prägel af hetsighet, som förut alls icke spårats. Alla
tycktes gripna af feber att komma fram till något särskildt mål. Mörka
ögon lyste af ifver, barnen lyftes upp öfver massan, som nu visade
mindre benägenhet att släppa fram de på golfvet framsläpande
kvinnorna. Jag fattade till en början ej fullt klart hvad som var på färde,
men fann snart att det af alla eftersträfvade målet var en stentafla
med inskription, säkerligen af undergörande beskaffenhet. Hundratals
armar sträcktes emot och hundratals händer gnedos emot densamma
för att sedermera strykas öfver panna, mun, bröst eller mage. De
närmast stående lutade pannan,
kinden eller armarna emot stenen eller
kysste den, ja, lyfte upp sina
småbarn, hvilka, stundom under högljudda
protester, i sin helhet frotterades emot
stenytan. Men alla kunde ju icke
komma fram, hvarför de närmast
stående kraftigt gnedo händerna emot den
undergörande taflan och sedermera
befordrade den magiska kraften till
bortomstående.
Vi, som icke gjorde några större
ansträngningar att komma nära, fördes
bort i dödvatten och ut genom en
sidodörr på marknadsplatsen. Vi drogo
ett andedrag, befriade från den största
trängseln och den såväl andligt som
fysiskt mörka atmosferen i kyrkan.
Ute är om möjligt lifligare än
förut. På estraden framför åtskilliga
tält stå uppradade konstnärer inom
olika fack, klädda i hemskt trasiga men Gatutyp.
färggranna trikåpaltor och öfverbjuda
hvarandra i försök att genom trollkonster, akrobatnummer men framför
allt genom oljud i trummor, trumpeter och ringklockor tilldraga sig
uppmärksamhet och locka fram några kopparslantar ur de efter svenska
begrepp förvånande fattiga åskådarnas fickor. Torgförda svarta hårlösa
grisar springa fritt mellan våra ben.
Trötta på vimlet beslöto vi emellertid uppsöka något matställe.
Men detta var lättare sagdt än gjordt och först efter långvariga
forskningsfärder hamnade vi i en osteria — om det om en potatiskällare
påminnande rummet kunde göra skäl för detta namn.
Vår ankomst väckte ingen uppmärksamhet och först efter en
stund fingo vi plats vid ett omåladt träbord, där visserligen vår
rekvisition af en varmrätt — maccaroni — det enklaste vi trodde oss
kunna finna på, väckte en viss sensation och åstadkom stor uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
