Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Den kooperativa rörelsen i Frankrike. Af Charles Gide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:o) Det är vidare det eftersträfvade målet.
De s. k. »borgerliga» konsumtionsföreningarna sträfva blott efter att
göra lifvet lättare för sina medlemmar, i det de sätta dem i stånd att
konsumera varor af bättre slag och att utan några umbäranden bilda
sig en liten inbesparing, som utbetalas till dem vid årets slut. Det
som mest, man skulle nästan kunna säga helt och hållet, upptar deras
tankar på det sociala lifvets område är kampen mot handlandena,
. som de afsky och som betala dem igen med samma mynt.*) Ända till
i våra dagar ha de njutit af ett företräde, som de med raseri försvarat
och som uppretat handelsmännen: det är den befrielse från skatt på
näringsrörelse som kallas »la patente», men det är sannolikt, att denna
rättighet helt snart skall bli dem fråntagen, och för vår del skulle vi
ej beklaga det.
De socialistiska konsumtionsföreningarna finna dessa sträfvanden
vara af rätt föga värde. Utan att ringakta det ökade välstånd, som
kooperationen bringar arbetarna, förmena de, att dess verkliga mål ej
ligger däri. Kooperationen är blott en krigsoperation i striden mellan
samhällsklasserna. Kampen mot småhandlarne är en skärmytsling i
N detta stora krig: det är hela det kapitalistiska systemet, som bör
anfallas. Och de kooperativa handelsroagasinen skola, för att anföra ett
af den belgiske socialisten Anseele ofta upprepadt uttryck, utgöra fäst
ningar, därifrån kapitalisten skall bombarderas med potäter och
brödkakor.
Också kan ingen kooperativ förening tillhöra Bourse socialis te, om
den ej ansluter sig till det kollektivistiska programmets tre
hufvud-punkter, nämligen: klasskampen, statens öfvertagande af
produktionsmedlen och det mellanfolkliga samarbetet mellan arbetarna.
Co-mité central fordrar däremot icke någon trosbekännelse, utan endast ett
tillämpande i praktiken af Rochdale-systemet, d. v. s. utdelandet af
vinsten i förhållande’ till uppköpen octi icke i proportion till aktierna.
Denna föredragsamhet sätter den i stånd att i sina led upptaga
föreningar med de mest skilda sociala och politiska tendenser, och särskildt
de talrika och mäktiga föreningarna af i tjänst hos de stora
järnvägsbolagen anställda personer, hvilkas inträde i ett socialistiskt förbund
icke skulle med välbehag åses af deras mäktiga herrar.
Men å andra sidan måste man erkänna, att de socialistiska
föreningarna i allmänhet äro mer verksamma och lifaktiga än de
andra, och att hos dem förefinnes en lifligare samhörighetskänsla,
såväl mellan de enskilda medlemmarna af en förening som mellan
föreningarna såsom sådana. De ha framför de andra känslan af, att
en social uppgift är dem förelagd. Det är också sannt, att föraktet
för kälkborgardygdema har förledt en del till att göra värre saker än
den värste borgare skulle göra i fråga om oklara affärer och »pots de
•) Denna kamp plgår i alla länder, men är ej så liflig i Tyskland, alldenstund
där de kooperativa kreditföreningarna tjäna som buffert för densamma,
sammansatta som de äro i synnerhet af handtverkare och mindre handlande, men likväl
förbundna med konsumtionsföreningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
