Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Den kooperativa rörelsen i Frankrike. Af Charles Gide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilka äro de egenskaper, som särskilja de »borgerliga»
föreningarna från de socialistiska?
1:0) Det är först och främst användningen af behållningen från
rörelsen.
De s. k. »borgerliga» föreningarna återställa vanligen "nästan hela
behållningen (med undantag af de io eller 20 % som i kraft ai
lagen föras till reservfonden) till sina delägare i förhållande till deras
konsumtion. Detta är den ryktbara Rochdale*principen, men
Roch-dale-pioniererna hade åtminstone som regel att reservera 2 x/2 °/o för
sina medlemmars uppfostran, hvilket de franska föreningarna icke göra.
De socialistiska föreningarna försöka däremot reducera
utdelningen till ett minimum och att i kassan förvara största delen för att
använda den till allmännyttiga ändamål, såsom hjälp åt arbetslösa och
sjuka, pensioner, undervisning, förlustelser, upprättande af gemensamma
verkstäder, kooperativ och socialistisk propaganda. Det finns t. o. m.
en, som ej utdelar någonting alls åt sina medlemmar, la Fraternelle i
staden S:t Claude (Jura). Allt förvaras för föreningens räkning och
fördelas sålunda:
50 % för föreningens kassa;
30 % för en pensionskassa;
20 % för sjukvården.
Men flertalet föreningar, äfven socialistiska, drifva det ej så långt;
för att kunna locka nya medlemmar till sig och kvarhälla dem, äro
de tvungna att utdela åtminstone en del af vinsten åt de enskilda
medlemmarna. De flesta använda dock en del till allmännyttiga ändamål,
och ingen kan tillhöra la Bourse, de socialistiska föreningarnas
förbund, utan att förbinda sig att afdraga åtminstone 2 °/0 af sin vinst
till den socialistiska propagandan.
Det är denna artikel, som gör det så svårt att ernå samförstånd
med de icke-socialistiska föreningarna. Ty hvad bör väl förstås med
»socialistisk propaganda»? Gäller det helt enkelt att utsprida små
brochyrer och att hålla föredrag för att ådagalägga det socialistiska
samhällsskickets öfverlägsenhet, så kan detta ske Utan stor svårighet,
ty hvarje förening kan då förbehålla sig en socialism efter sitt sinne,
och det finns gudnås tillräckligt däraf.
Olyckligtvis förstå dock de verkligt socialistiska kooperativa
föreningarna, såsom de i Belgien eller norra Frankrike (Lille och Roubaix)
eller den nyssnämnda i S:t Claude, härmed detsamma som att bedrifva
politik, d. v. s. understödja sina kandidater vid valen till
municipal-råden och kammaren samt härvid använda alla medel, tidningsprässen,
offentliga möten och t. o. m. penningeutdelning under valtiden. Det
är emellertid denna användning af de kooperativa vinsterna, som
uppretar de s. k. »borgerliga» kooperatörerna. Och detta inses utan
svårighet, då det ju måste vara synnerligen pinsamt för dem att se de
penningar, som hopbragts genom deras inköp, användas till att
genom-drifva en kandidat, som ej representerar deras mening och till och
med föresätter sig att hårdnackadt bekämpa den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
