Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Social månadsrevy. Af Ernst Liljedahl - Sedlighetsarbetet - Folkskolan — bottenskola - Skolan och ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sentera vetenskapen och
undervisningsväsendet — läkarna, lärarna och
officerarna — ginge i spetsen merå
mangrant än hvad hittills skett. Det
är särskildt de unge männen, såväl
läkaren som läraren och officeren, vi
behöfva se såsom fanbärare i kampen
för renhet.
rniL,0Lni„„ Skolreformer af del-
a»"ln.hr ^ genomgripande art
botten,kola. gt& *(ör nS^ande p&
dagordningen i flera länder, såsom
Tyskland, Frankrike, England,
Danmark och Sverige. Hvad som
därvid mest intresserar de socialt
besjälade är den viktiga frågan om
folkskolan såsom bottenskola, ty så länge
det ej är »passande» att de högre
klassernas barn erhålla sin första
undervisning på samma bänkar som
de mindre bemedlades barn, kommer
folkskolan, trots alla berömvärda
förbättringar, att blifva
styfmoder-ligt behandlad i jämförelse med de
skolor, där de styrande i samhället
ha sina barn. Hänsynen till
föräldrarnas stånd och
förmögenhets-villkor äro vanhedrande argument i
diskussionen om
undervisningsväsendet. Krafvet på medborgerlig
jämlikhet bör icke upphäfvas redan på
skolstadiet. Det bör aldrig upphäfvas
och kan i skolan mycket väl förenas
med krafvet på vidgadt utrymme åt
de individuella anlagen.
Massunder-visningen är ett oting, som kan
bortskaffas med pengar, men att göra
skolklassen till en samhällsklass är
något ännu värre i ett kristet land.
Det är att »förföra dessa minsta
mina små.» Först när folkskolan
blir grundvalen för all undervisning
kan staten draga full nytta af alla
de slumrande anlag, som kunna
väckas på skolbänken. De socialt
intresserade kunna icke nöja sig med
någon annan skolreform än den, som
åstadkommer en fullt organisk*
förbindelse mellan samtliga
allmänbildande undervisningsanstalter, från
den nuvarande folkskolan upp till
universitetet.
Det är ett glädjande tidstecken,
att i ett land med skandinavisk
kultur — Danmark — denna
demokratiska tanke nyligen framhållits af själf ve
ecklesiastikministern Chritensen i en
välskrifven motivering till det
skol-organisationsförslag, han framlagt för
sitt lands representanter. »Grund-
valen för vårt skolväsens hela
byggnad skall och måste — säger
mini-. stern — utgöras af folkskolan,
hvilken till sin idé borde vara en skola,
som både i fråga om undervisning
och öfriga förhållanden vore fullt
tillfredsställande för alla barn, icke för
hög och icke för låg för någon, så
att den kunde blifva en gemensam
skola för alla.» Den danska
skolreformen tar visserligen ej steget
fullt ut, men går dock i rätt
riktning. Måtte man vid den
omorganisation af skolväsendet, som
förestår i vårt land, beakta hvad i denna
fråga förut gjorts i Schweiz och Norge
samt nu senast föreslås i Danmark!
p, . , Den kände danske
Skolan och nationaiekonomen’ och
ungdomen. statistikem professor
Harald Westerga^rd har nyligen yttrat
några beaktansvärda ord i detta ämne.
Han påstår att barnen i skolorna
öfver-hopas med arbete, »man vill göra
dem till små lefvande
konversations-lexika». Fristunderna inskränkes
genom läxläsningen, som prof. W. vill
afskaffa. Så har med godt resultat
skett i »Det danske Selskabs Skole».
som ledes af d:r Starcke. I England
har man den utmärkta principen att
delvis göra lördagen till lofdag.
Barnen arbeta med helt annat intresse
när de veta, att de om lördagen äro
så godt som fria.
Vidare uttalade sig prof. W. mot
idén med facklärare, dels emedan
det ej är gifvet, att en akademiskt
högt bildad person är en god
pedagog, dels emedan disharmoni lätt
uppstår i undervisningen, då t. ex.
religionsläraren påstår hvad läraren
i naturkunnighet förnekar.
Till detta prof. W:s uttalande, som
ju tål att debatteras, kan läggas den
erfarenheten, att en specialist i regeln
fordrar för mycket af barnen i sitt
ämne, hvaraf följden blir en
kraft-ödande läxläsning. Om läxorna
kunde borttagas, åtminstone till stor del,
skulle nog det goda, som idén med
fäcklärare medför, kunna bättre
tillgodogöras.
Det för barnets harmoniska
själsutveckling mest skadliga i den
nuvarande undervisningen torde ligga
i ofvannämnda konflikt mellan
religion och vetenskap. .Den afvecklas
ej förr än valmännens tanke på
barnen en gång blir så klar, att de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
