Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilaga till Social Tidskrift n:o 1, 1903 - Det nya betänkandet angående maltdrycksbeskattning. Af Axel Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilaga till Social Tidskrift n:o 1, 1903.
Det nya betänkandet angående maltdrycksbeskattning.
Med anledning af professor E. Almquists artikel under ofvanstående rubrik
i n:r 8 af föregående årgång af Social Tidskrift har en medlem af
maltdrycks-kommittén, disponenten för bryggeriet Stenbocken i Malmö, hr Axel Bergh,
anhållit att få infördt följande genmäle:
Professor A. börjar med att sarkastiskt omnämna den stora utveckling vår
bryggeriindustri undergått under de senaste 30 åren, och det välstånd den
medfört inom vissa kretsar. Herr A. glömmer emellertid omtala, att välståndet är
nedlagt uti synnerligt dyrbara anläggningar, uti tillgodogörandet af alla teknikens
hjälpmedel för att framställa en god och hälsosam produkt, och att välståndet
kan, om herr A. och hans meningsfränder får stifta lagar, lätt förbytas till bittert
armod, icke endast för bryggarne själfva, utan för tusentals andra personer.
Med lika stor likgiltighet för hvad som sakligen kan däremot anföras,
öfvergår professor A. härefter till ett konstaterande af, att ölet är en farlig
rusdryck, hvilken våra förfäder endast genom ett ödesdigert misstag kommo att
betrakta och behandla som en bundsförvandt mot brännvinsmissbruket, och han
gör detta utan hänsyn till det faktum, att äfven ett mer eller mindre felaktigt,
ja, kanske oriktigt påstående, som ofta upprepas och därtill erhåller stödet af
den auktoritet en hög lärdomstitel medför, ofta nog får passera såsom en bevisad
sanning. Detta är ock något, som är på väg att inträffa just i förevarande fall.
Enligt min och fleres tanke har man haft allt för brådtom att bryta stafven
öfver den gamla uppfattningen af ölets betydelse för folkmoraliteten och, hvarför
ej, folkhygienen. Den är liksom allt hvad angår lagstiftningen rörande ett folks
njutningsbehof, af så ingripande vikt för den kulturella och sedliga utvecklingen,
att den väl tarfvar belysning från mer än ett håll. Och därvid böra ej blott de
mer eller mindre öfverspända idéerna och hugskotten komma till tals utån äfven
det praktiska förståndet och — historiens vittnesbörd. Jag vågar tro, att min
egenskap af bryggare icke skall göra mig till n^gon ovärdig målsman för dem;
den gör mig till part i målet, mindre än egenskapen att vara absolutist förmår
det ifråga om andra. Men till saken!
För att genast börja med historiens vittnesbörd kan professor A. lika litet
som någon annan förneka, att samtidigt med den väldiga brännvinsförbrukningens
aftagande i en så glädjande utsträckning, att vi med hänsyn till
alkoholförbrukningen pr hufvud kommit i en mycket gynnsam ställning i förhållandevis till
andra kulturländer, utvecklade sig tillverkningen och konsumtionen af vårt s. k.
bayerska öl utan att dock hafva uppnått större utsträckning än till c:a 25 litet
pr individ och år, under det den i andra länder är betydligt högre. Då denna
omständighet icke kan jäfvas har jag emellertid rätt att fråga efter bevisen för
att våra fäder lefde i en illusion, då de räknade med ölet som en bundsförvandt
i kampen mot brännvinet? Det är professor A. som bevisskyldigheten åligger.
Han torde dock här möta en kinkig uppgift.
Under de senare åren har brännvinskonsumtionen betänkligt ökats under
det samtidigt den ena restriktiva lagstiftningen mot ölet införts efter den andra,
och jag tror att man gjorde klokt uti, att till allvarligt öfvervägande upptaga
frågan, huruvida icke i båda fallen är att finna ett bestämdt förhållande mellan
orsak och verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
