Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Nykterhetssällskapets dåvarande vice ordförande, konsuln Oscar
Ekman. Vid det tillfälle han jämte en liktänkande riksdagskamrat tagit
sitt inträde i sällskapets styrelse, hade frågan om dettas upplösning
förelegat till beslut; genom hans ingripande hade den frågan då
förfallit. Nu gaf han utan tvekan hvad han insåg fosterlandets bästa
äfven af honom fordrade; själf en gång ordförande i den kommitté, som
i rikets andra stad 1865 framlagt förslaget om det nu världsbekanta
u Göteborgssystemetförstod han bättre än de flesta, hvilka
fruktansvärda följder förstörandet af 1855 års lagstiftning skulle komma att för
vårt folk medföra. Villigt tog han sin del af det personliga arbete,
uppgiften kräfde, och frikostigt gaf han åt sällskapets krigskassa, hvad
denna behöfde. Sin lön såg han i stridens lyckliga utgång.
Men han hade icke kunnat undgå att se huru vansklig sällskapets
Ställning i själfva verket var. Dess moderata ståndpunkt ansågs nu af
den radikala nykterhetsrörelsen såsom en anakronism, hvilken egentligen
ställde sällskapet utanför den aktuella nykterhetsverksamheten i landet.
Och huru kunde sällskapet själft undgå att på ett hämmande sätt häraf
i sitt arbéte påverkas? Dess en gång tänkta uppgift af att vara en
centralpunkt för landets nykterhetssträfvanden hade ju.alltid visat sig
svår; nu vore dén omöjlig.
Sin skriftspridande verksamhet kunde ju dock sällskapet utan
svårighet vidhålla. Det gjorde så. Från och med 1895 fullföljdes den
med tillhjälp af årliga statsanslag och under stigande erkännande.
Men begränsningen kändes snäf. Redan i uppropet 1837 talade
man ju om nykterhet och sedlighet. Nykterheten erkändes därmed
såsom fiära förbunden med den mera omfattande dygd, som under
sed-lighetsbegreppet innefattas, och den var ju verkligen blott en del af
derina. Det visade sig ock nödvändigt att särskildt i de skrifter, med
hvilka sällskapet vände sig till ungdomen, vidga den fastställda ramen;
att då nian i uppfostrande syfte talade till de unge tala blott om
nykterhet kunde icke öfverensstämma med en vaken pedagogik. Så blefvo
åtskilliga af sällskapets skrifter icke ensamt nykterhetsskrifter; de ville
tjäna mera omfattande sedliga syften, de ville verka för mera allmänt
karaktärsbildande uppgifter och kunde därför icke hållas inom de
gräns-1’nier, som i sällskapets stadgar uppdragits.
Offentliggjorde så vår regering möt 1900 års slut sitt förslag om ny
härordning på grundvalen af allmän vämeplikt. Vi minnas alla hvilken
rörelse i sinnena häråf Väcktes. Man kähde och vidgick att den väg,
som härmed inslagits, var den Tätta; men de mera allvarligt tänkande
kunde icke dölja för sig hurusom denna nya ordning kunde medföra
för vårt folk djupgående skador, därest den icke vid utförandet blefve
genomträngd och ledd af en sedlig anda, som förmådde tillbakatränga
de mörka makter, hvilka länge bredt skugga öfver militärlifvet och
kommit de renhjärtade att frukta det.
Ett uttryck för denna stämning mötte i dét meddelande sällskapet
den 10 januari 1901 ferhöll från sin förre ordförande och ende
hedersledamot, :konsul Oscar Ekman. “Då nämligen“, heter det i hans
skrif-velse, “den framgång fosterlandsvännen gärna vill Vänta af de sträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
