- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1903 /
37

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en tid bortåt fortgått, befanns han en dag vara skyldig t. ex. 600 å
700, kanske ända till 1,000 kronor. Nu måste bolaget hafva någon
realsäkerhet för sin fordran. Bonden fick sig förelagdt att antingen
öfverlåta sitt hemman eller få lagsökning. Hvad var att göra?
Konkurrensen mellan olika bolag var då ännu någonting okändt. De
relativt få trävarubolag, som funnos, hade tillräckligt utrymme för att
operera hvart och ett på sitt fält utan att tränga hvarandra.
Trävarumarknaden däruppe i skogsbygderna behärskades därför på hvarje ort
af ett enda bolag, som därför kunde diktera villkoren vid sina uppgörelser
med bonden. Hvart skulle väl denne vända sig för att erhålla pekuniärt
stöd i sitt trångmål? Ehuru det sved, hade han ingen annan utväg
än att lämna sitt hemman i sticket, då skulden växt honom öfver
öronen.

Icke sällan lades dock ett balsam på hans svidande sår, i det
han erhöll en skriftlig försäkran, att han, då omständigheterna det
medgåfve, skulle
få återlösa sitt
hemman på samma
villkor han själf
öfverlåtit det,
endast med tillägg
af ränta.
Hem-mansköpet skulle
sålunda de facto
I icke bli någonting
annat än ett slags
inteckning till
säkerhet för bolagets
fordran. Härmed
lät sig nu bonden
nöja och tänkte: >Bu-tös» från Jämtland (sköter korna å »fäbodvallen»),
det kommer väl

bättre tider, då jag kan betala min skuld. Då får jag mitt
hemman åter. Nåväl, tiden gick, konjunkturerna växlade, bättre tider
kommo, skogarna stego än mer i värde, nya bolag uppträdde på
marknaden och konkurrensen infann sig. I vissa fall yppade sig
utväg för bonden att anskaffa nödiga medel till igenlösande af sitt
»pantsatta» hemman. Men nu skulle han se de länge närda
illusionerna ohjälpligt ramla. Det visade sig nämligen, att bolaget
menat allvar med köpen. Under det bonden satt i sin aflägsna
skogs-vrå, tåligt bidande på bättre tider och utan att veta hvad som timade
i den yttre världen, hade bolaget skaffat sig laga åtkomst å det
öfver-låtna hemmanet. Och då de flesta hemman, som på detta sätt
för-värfvats, voro af krononatur, hade det därjämte begagnat sig af
tillfället att skattelösa dem. Nu var det för sent att göra några anspråk
på återvinning. Där stod nu f. d. bonden, eller rättare
kronohemmans-åbon med sin af bolagets ombud utfärdade skriftliga försäkran om
rätt att mot erläggande af sin gäld jämte ränta återfå sitt hemman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1903/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free