Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka. Understundom kan väl åbon verkställa smärre upprensningar
vid stränderna af någon mer eller mindre aflägsen skogsbäck eller på
någon slåttermyr eller sjöstrand för att kunna glädja sig åt litet
rikligare tillgång på starrgräs. Men någon sträfvan att kultivera den
odlingsbara jorden i närheten af gården för att dymedelst skapa ett
mera intensivt och rationellt jordbruk, sådant det kan i öfre Norrlands
skogsbygder bedrifvas, ådagalägger han i regeln alldeles icke.
Åbyggnaderna blifva naturligtvis icke heller nöjaktigt tillgodosedda och
förbättrade. Mången gång få de betänkligt förfalla. Åbon söker draga
sig fram så godt och så länge han kan äfven med de mest bristfälliga
hus. Han har väl äfven ofta intet annat val. Medel fattas att bygga
och förbättra. Hvad skall han väl under sådana förhållanden göra?
Bolagen äro i regeln icke vi liga att nedlägga några kostnader
för jordbrukets upphjälpande och åbyggnadernas förbättrande på sina
skogshemman, helst sedan dessa blifvit skattelösta och icke vidare äro
underkastade ekonomiska besiktningar. Däröfver må man icke heller
i själfva verket förundra sig. Trävarubolagen kunna icke hafva något
intresse af att befrämja jordbruket i vidsträcktare mån, än som
nödvändigtvis behöfs för exploaterandet af skogarna, emedan denna näring
ligger alldeles på sidan af deras egentliga uppgifter och syften. För
dem är hufvudsaken att ur skogen få råmateriel för sin handtering.
Det är ur denna synpunkt de bedöma skogshemmanets värde och
bestämma dess vård. Jordbruket är väl i de flesta fall ett nödvändigt
ondt, som de helst såge sig af med. Att så är, synes jämväl bekräftas
af de ofta förekommande ägostyckningsförrättningarna å bolagshemman,
hvarom längre ned skall talas något. Med det sagda har icke skolat
förnekas, att bolagshemman finnas här och där i öfre Norrland, hvilka,
i afseende å såväl jordbruk som åbyggnader, äro väl häfdade. Detta
gäller framförallt om sådana hemman, hvilka bolagen af en eller annan
orsak äga intresse af att särskildt taga sig an. I första rummet höra
dit de hemman, som bebos af bolagens förvaltare, inspektörer och
faktorer m. fl. och som sålunda utgöra ett slags boställen åt bolagens
tjänstémän. Vidare kunna räknas dit de hemman, som genom sitt
läge mer än andra tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet och
därför kunna komma att gälla såsom exponenter å det sätt hvarpå
bolagshemman skötas. Men i stort sedt torde det icke kunna bestridas, att
jordbruket å bolagens hemman är mycket försummadt.
Nu kan emellertid frågas om jordbruket på de själ/ägande böndernas
honman bedrifves med någon större ifver och åhåga än å bolagens.
Härpå svaras, att detta nog merendels är fallet. Visserligen är
jordbruket äfven å böndernas hemman på många ställen mycket eftersatt.
Och i vissa fall torde det icke ens vara svårt att uppvisa jämförelser,
som till och med kunna utfalla till nackdel för den själfägande bonden.
Men om man i stort jämför bondehemman och bolagshemman med
hvarandra och därvid särskildt tager jofdbrukets ■ utveckling och
framtidsutsikter till jämförelsegrund, så skall man icke länge behöfva tveka
hvar öfvertaget finnes. Här visar sig företrädet af att hemmanet
befinner sig i enskild mans ägo klart. Bonden har barn, som en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
