Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetarefrågan kunna lösas, villkoren kunna förbättras och arbetaren
bli iståndsatt att uppnå en högre lefnadsstandard, och därför
sammanfattas, enligt min åsikt, arbetarefrågan i kampen för en sådan standard
och mänsklighetens kamp att uppnå bättre villkor i allmänhet.
Lösningen ligger sålunda i allmän utveckling och förbättrandet af
förhållandena närhälst ett steg kan tagas i ändamål att uppnå en sådan
förbättring; men jag tror ej på något universalmedel mot sociala och
industriella sjukdomar.
Här i landet (Amerika) hafva vi dessutom den stora negerfrågan,
och dess lösning följer samma linier, ehuru måhända den individuella
förbättringen intar större plats i denna än i den förra frågan. Negerns
uppfostran — jag menar då med “uppfostran" hans iståndsättande att
förtjäna sitt uppehälle genom det som han fått lära — måste anses
såsom den rätta framstegslinien för närvarande. Därmed beröres icke
frågan om hans sociala likställighet med den hvite mannen, utan hans
förmåga att förskaffa sig och sin familj uppehälle på ett sätt som kan
göra honom till en värderik medlem af det samhälle, i hvilket han lefver.
Carroll D. Wright.
II. Ernst Hackel.
Prof. Haeckels svar är af följande lydelse:
På Eder fråga kan jag blott svara, att jag håller den moderna
utvecklingsläran och dess sociala tillämpning för nutidens viktigaste
sociala och kulturella problem. En närmare redogörelse innehåller min
bok öfver “Världsgåtorna» (8:de uppl. 1903) och den bifogade skriften
öfver “Monismen“. Ernst Hceckel.
För svenska läsare är Ernst Haeckel,
professor vid universitetet i Jena, känd
genom tvänne till vårt språk öfversatta
verk, “Världsgåtorna" och “Två föredrag
öfver monismen". Med detta sista ord
förstår H. en naturvetenskapligt
sanktionerad enhet mellan religion och
vetenskap på ateistisk grund. Alltså har
äfven H. pröfvat sina krafter som filosof,
ehuru han företrädesvis som fysiolog
har sin kulturella betydelse. Från sin
strängt fysiologiska uppfattning betraktar
han utvecklingsläran och ser i denna
“spetsen för alla människoandens
eröf-ringar“. Det är ett af vetenskapens
mest lysande resultat att ha kunnat
uppvisa det oafbrutna sammanhanget i
utvecklingen af den. organiska naturen.
Något svar på filosofiens djupaste frågor
innebär detta gifvetvis icke, men mycket har därmed vunnits i riktning
mot större enkelhet och reda i tänkandet, hvarigenom mången
kulturfientlig vidskepelse blifvit afslöjad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
