Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBILDNING-
Om politisk censur i folkbibliotek och läsrum.
Af Karl Warburg.
För ett par år sedan stod en rätt häftig strid om
tidningsprenumerationen vid landets rikast utstyrda folkbibliotek, det i Göteborg.
Förhållandet var att bibliotekets föreståndare till den grad låtit
urvalet bestämmas af sin egen politiska åskådning, att i bibliotekets
tidningsrum förekommo samtliga konservativa och moderata
hufvudstads-tidningar men blott en liberal; Göteborgs båda konservativa dagblad
men blott det ena liberala; tio konservativa landsortstidningar jämte
en moderat, men ingen liberal; slutligen intet enda socialdemokratiskt
organ.
Emellertid förklarade bibliotekarien, tvivelsutan på god tro, att
han stode ‘på neutral mark“, och att prenumerationen skett utan
hänsyn till politisk färg.
Så andligt färgblinde kunna nämligen folk vara. Och i den
konservativa lokalpressen fann man saken i sin ordning, och tyckte
det vara en oerhörd rabulism, då undertecknad i rättvisans namn
bl. a. påyrkade att äfven något socialdemokratiskt blad borde hållas.
Detta ganska ifriga meningsutbyte har nu äter runnit mig i hågen,
då på ett sammanträde i Stockholms stadsfullmäktige, vid beviljandet af
anslaget till Stockholms arbetarebibliotek, en ärad talare ansåg, att
läsrummens inspektor borde utöfva en viss myndighet med hänsyn till
den tidningslitteratur, som där tillhandahålles. Talaren förundrade sig
visserligen icke öfver, att alla rikets socialdemokratiska blad funnos i
ett läsrum i Folkets hus, men ansåg sig med skäl kunna sätta ifråga
om dessa tidningar vore ägnade att ingifva läsrummets besökande
aktning för lag och rätt och öfverhet.
Det ligger nu i sakens natur att läsrummens inspektor — f. n.
undertecknad — icke kan utöfva censur öfver hvarje särskildt nummer,
där till äfventyrs olämpliga artiklar kunna förekomma.
Men skulle månne ett generellt förbud för en viss politisk riktning
vara att förorda?
Skulle med ett ord “politisk censur" böra utöfvas i de närmast
för arbetare och deras vederlikar inrättade läsrummen? Jag tror det icke.
Att icke någon sundt och billigt tänkande person vill försvara
en sådan partiskhet, som fordom rådde å Göteborgs Folkbibliotek, må
väl tagas för gifvet.
Ett dylikt ensidigt urval innebär ju rent af propaganda för en
viss politisk åsikt och är lika oriktigt vare sig bibliotekarien hyllar
konservativa, liberala eller socialdemokratiska åsikter.
Redan Tysklands förste ifrare i folkbibliotekssaken, Preusher,
fastslår grundsatsen, att inga religiösa eller politiska inflytanden af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
