Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
art må verka i folkbiblioteken; — således lika litet en antisocialistisk
som en socialistisk tendens tålas.
Man kunde nu visserligen lösa saken så, att inga tidningar alls
finge hållas i folkbiblioteken och därmed sammanhängande läsrum,
men det visar sig dock vara ett behof att sådana finnas tillgängliga,
och, utom den bildning som tilläfventyrs kan hämtas ur pressen,
utöfva tidningarna, såsom flere författare i folkbibliotekssaken framhållit,
en nyttig verkan genom att draga kunder till folkbiblioteken, de där,
efter att till en början uteslutande hålla sig till tidningarna, så
småningom vinnas för böckerna, i det deras läslust väckes.
Skola nu tidningar finnas å dessa läsrum — och detta har man
hos oss icke bestridt — så bör ingen fraktions organ hållas ute. Endast
den press, som uppenbart ockrar på personlig smädelse eller på
osedlighet eller som uppträder med uppmaningar till brottsliga gärningar,
bör vara portförbjuden.
En vidtgående liberalitet är ej blott det rättvisaste, utan ock det
nyttigaste och klokaste. Här framhåller en auktoritet på
folkbiblioteks-sakens område, Ernst Schulze, en icke oviktig synpunkt.
“Vårt politiska lif, skrifver han, har antagit en sådan förbittring
och en neutral plats för förståelse är så svår att finna att man borde
vara glad om tilläfventyrs folkbiblioteken kunde erbjuda en sådan.
Hvarthän skola vi väl komma om intet parti vill höra det andras skäl?
Och hur mången har lust eller råd att hålla två eller flere tidningar
af olika politisk riktning. Hvar, om ej i de offentliga läsesalarna, skulle
det kunna möjliggöras att låta de olika partierna komma till tals
bredvid hvarandra ?“
På den frågan om äfven socialdemokratiska blad böra hållas, svarar
han obetingadt jakande. De finna ju i allt fall sin väg till folkets
breda lager lättare än blad af andra riktningar; ett förbud skulle blott
verka eggande och bidraga till deras spridande, under det att deras
närvaro vittnar om anstaltens opartiskhet. Att utestänga dem utgör ett
tecken till fruktan. Samma ståndpunkt som Schulze intager snart sagdt
alla ledare inom folkbiblioteksrörelsen. En af dem /. Tew — som Schulze
anför — yttrar bl. a.:
“Saken ligger så att mången arbetare erhållit sitt första intresse
för tidningsläsning genom socialdemokratien. Dess partianhängare äro
så ortodoxa som möjligt och så mycket svårare att rubba i sin tro på
det allena saliggörande partiet, ju fullständigare de afhållas från all
annan lektyr. För dessa personer äro läsesalarne rent af politiska
sanatorier. Att läsesalarna skulle kunna förvandla socialdemokrater till
icke-socialdemokrater bör man inte tro, och detta är icke heller deras
uppgift, men de skola afkyla fanatici inom detta liksom inom aridra
partier; de skola främja förståelser för andras meningar och därigenom
borttaga något af den politiska och sociala stridens förgiftande
egenskaper. “
Därför böra alla partiers tidningar vara tillgängliga. Hvarje
försök från de maktägande klassernas sida att frångå opartiskhetens
stränga ståndpunkt skall hos de klasser, för hvilka anstalterna äro afsedda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
