Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demiskt bildade samt det dåligt aflönade kvinnoarbetet — stå i
oupplösligt samband med det onda. Främst gäller dock i kampen för renhet
det etiska krafvet, som särskildt adresserar sig till männen, och möjligt
är att ingen bättre tingens ordning kommer till stånd, förr än kvinnan
blir underkunnig om de följder, som mannens osedlighet drager öfver
henne och hennes barn. Kvinnans andel i lagstiftningen är därför ett
humanitärt kraf, som icke minst sedlighetsvännen måste bära fram.
Följande inlägg i prostitutionsfrågan afser ej att föreslå några
positiva åtgärder, utan åsyftar endast att genom personlig undersökning
å platsen gifva en kopia af ett mörkt parti af Malmö gatulif. Och
härmed lämna vi ordet åt författaren.
Malmö, liksom andra större städer, saknar på sina gator ingalunda
Astartes penningsökande prestinnor. Men själfva härdarna för
prostitutionen äro samlade på några få gator. Det finnes intet absolut tvång
för de prostituerade att bo vid dessa gator, men när klagomål framförts
mot en kvinna, som idkar skörlefnad, blir hon af polisen tillsagd att
flytta från sin bostad, och den enda plats, som då står henne till buds,
är vanligen någon af dessa ökända gator. Är kvinnan ännu någorlunda
oför-därfvad, kan hon kanske få plats vid den “finare“ gatan, den som
be-sökes af de förmögne männen; är hon däremot djupt förfallen, hamnar
hon vanligen i den “sämre“ afdelningen. I båda fallen är hon
naturligtvis förlorad för alltid.
Hur ser det ut på en af dessa gator? Den “bättre“ och den
“sämre“ afdelningen skilja sig betydligt från hvarandra. I den förra
är det tyst och stilla. En oinvigd skall kanske ej ana, hvartill dessa
hus tjäna. Men kommer han före den ordinarie tiden, eller stannar
han eller knackar han på dörren, så visar sig genast i fönstren en
eller flera damer i stor toilett; och inge de den besökande inga farhågor,
blir han insläppt och visiten böljas med champagneservering. Det
behöfver ej sägas, att denna utskänkning, liksom den tarfligare
ölserveringen, är olaglig och straffas med böter.
Den ’“sämre “ afdelningen har en helt och hållet annan karaktär.
Redan vägen dit antyder att man nalkas enklare lokaler. Husen äro
gamla och ruskiga, de mötande tillhöra åtminstone ej noblessen. Det
första man möter när man hinner fram till **gatan är två patrullerande
poliser, som “upprätthålla ordningen“. Det gör ett sådant tryggt
intryck att finna lagarnas och sedernas väktare här. Något ofog kan väl
ej då bedrifvas!
Men när man går gatan fram, då öppnar sig med ens en hel mänsklig
afgrund. Man är försatt till en marknad, där både köpare och säljare äro
människor. Bakom hvar enda en af de låga dörrarne till de små rucklen
skymta nämligen säljarne, de s. k. “mammorna". De våga ej ha dörren
öppen, ty det är förbjudet. Men när man går förbi, öppna de dörren på glänt
och hväsa frqm några ord: “Var så god och stig in“ eller “får jag tala
vid herrn“ o. s. v. Andra gå mer rakt på sak: “Jag har vackra flickor
här“, “vill ni inte komma in och titta “ o. s. v. Åter andra lita ej på
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
