Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla sedligt drjfna, andar innerst optimist och spr, at,t “d,et börjar redan
bli bättre, def börjar ljtisnä för en ny andelifv&ts dag“, — Af N:s öfriga
arbeten må nämnas den värdefulla stridsskriften “ElJen Keys tredje rike“.
Af stort intresse är Norströms vidräkning med “monismen" eller tron på
vetenskapen som högsta instans i mänsklighetens frågor. Han finner, att
vetenskapen aldrig kan nå till världsförklaring, utan måste stanna vid
världsbeskrifning. (Se första kapitlet i “Hvad vi behöfva"). N:s massiva
tankar äro iklädda en glänsande form, som gör hans verk dubbelt
njutbara. . . ./..*< ; ■ ■,, . .■ E.L.
Till svar å den i förra häftet omnämnda frågan har redaktionen
från prof. Norström mottagit följande:
Alla stora samhälls- ’och kulturfrågor ha afseende på
grundläggandet af en högre enhet. De sociala spörsmålen röra sig om
samhällsklassernas högre enhet i en fullkomligare stat och de kulturella
om folkens i en mänsklighet, som verkligen förmår lefva ett samlif
genom att förena sig om gemensamma mål. Men då jag tror, att
samhällena i vår tid endast kunna reformeras genom mänsklighetstanken,
betraktar jag en rätt uppfattning och uppskattning af kulturen såsom
nyckeln till våra samhällsproblem.
Utvecklingslinien rinner upp i tron på människans förmåga att så
småningom ombilda världen till uttryck för det bästa inom henne själf,
i tron alltså, att idealet sitter inne med makt öfver verkligheten,
framtidshoppet öfver nutidsnöden. Den går fram, vår linie, genom
medvetandet, att denna kulturoptimism hvilar på lösan sand, där den icke
bygges på en sammanslutning af mänskliga krafter, som ej hindras af
olikhet i temperament, privatintresse, nationalitet och ras. Blir denna
solidaritet känd på ett rätt lefvande sätt, så skola vi helt visst finna
de passande formerna för det gemensamma kulturarbetet och få ögonen
öppna för detta arbetes högre värde i förhållande till alla privata,
nationella och kyrkliga intressen och sträfvanden. Människokärlekens
frågor om fattigdomens, sjukdomens, okunnighetens, lastens och
orättvisans bekämpande och om allt som kan höja motståndskraften mot
tillvarons tryck måste på politikens dagordning obetingadt ställas framför
frågorna om dynastier, provinser och bevarandet af historisk tradition.
Det politiska framåtskridandets riktpunkt måste sättas i staternas
ombildning från den ensidigt nationella typen till den kulturella, d. v. s.
staterna måste sammanställas som strängar på ett och samma instrument.
De måste indragas i en öfver alla folkgränser gripande utveckling,
inom hvilken de kunna bevara sin särart blott genom att låta den träda
i tjänst hos denna högre enhet, som så småningom skall vidga sig till
alla sträfvande och arbetande. Men visserligen måste särarten komma
till sin rätt innanför denna ram, ty vi känna ingen annan väg till
humaniteten än den som går fram genom familj, folk och stat.
Rättfärdigheten och kärleken måste höjas från att vara egenskaper hos den
enskilde till att blifva historiebildande makter, de historiska makterna.
Men de skola visserligen icke segra i kollektivismens, utan i
organismens tecken.
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
